X
Annons
X
Recension

Minnen Antagligen har det mesta hänt

FÖRUNDRAN. För Torgny Lindgren är minnena ett ­föränderligt stoff, medan formen de stöps i är helig och ­meningsbärande. Och allt har, som vanligt, sin komiska, ­bisarra eller grymma självklarhet, skriver Tom Hedlund.

Läs mer om Torgny Lindgren 1938–2017

I sin nya bok ”Minnen” försäkrar Torgny Lindgren att han ingenting minns. På bokens första sida – sedan vi har passerat ett motto hämtat från Augustinus om minnet som ”ett slags mage åt tanken” – säger han till sin memoarlängtande förläggare att han har försörjt sig på sina inbillningar. ”Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt.”

Och vad ska man kalla detta jag, som på de sista sidorna verkligen lämnar manuskriptet till sin då aktuella förläggare? Torgny Lindgren? Hur är det med de personer som rör sig i texterna? En av dem är författaren Stig Cederholm, vars främsta och av Lindgren prisade litterära skapelser heter Åsa-Nisse, Klabbarparn och Eulalia. Men även om Cederholm rent faktiskt tycks ha haft ett spektakulärt levnadslopp och en märklig personlighet med inslag av kriminalitet, nazism och allmän opålitlighet, förefaller han att vara nästintill uppfunnen och utformad av Lindgren. Andra namngivna personer som blir oförglömliga invånare i Lindgrens litterära universum är Per Engdahl, Erik Sædén, Göran Tunström och Erik Lönnroth.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X