Annons

Ansvaret har förskingrats

EXTREMISM ”Nätdebatten” har blivit en frizon där den som hatar folkgrupper anonymt kan ­publicera myter och angrepp utan risk för personligt ansvar. Utvecklingen ökar kraven på de traditionella mediernas pressetik, skriver ­Sigurd Allern och Ester Pollack.

Publicerad

Terrorismens bomber och kulor tar liv, men det är ord och meningar som motiverar handlingarna. Innan Anders Behring Breivik detonerade bomben i Oslo och slaktade AUF:s ungdomar på Utøya, gjorde han sitt ideologiska ”manifest” tillgängligt. Pr-bilder av massmördaren som blond, nordisk ungdom, frimurare och ”kommandosoldat” erbjöds tv och press som visualiserade agn. Först efter extern kritik dämpade ledande nyhetsmedier sitt bruk av de tillrättalagda visuella effekterna.

”Språk är makt” summerade den norske psykologen Rolv Mikkel Blakar i en bok på 70-talet. Ord – och de tolkningsramar vi använder – är av väsentlig betydelse. I en artikel om hur språket kan bana väg för massmord citerar Ola Larsmo (DN 28/7) den tyske lingvisten Viktor Klemperer som i sin analys av Tredje rikets språk påpekade hur ord kan vara som mycket små arsenikdoser: ”de sväljs hela obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå”. Ord kan skapa split, missförstånd och hat.

Annons
Annons
Annons
Annons