Ansvaret försvann med ministern

Under strecket
Publicerad
Annons

lördagsanalys | Politik som bondfångeri
”Jag har inte mer pengar än vad ni har.”
Det var statsrådet Ulrica Messings besked när hon i förra veckan gjorde sitt första besök hos Väg- och Banverken i Borlänge. I den nya regeringen har ju Messing tagit över ansvaret för landets kommunikationer efter Björn Rosengren.
De lokala medierna fick också höra att många kommer att bli besvikna när regeringen nästa höst slutgiltigt ska fastställa vilka vägar som ska byggas de närmaste åren.
Skillnaden gentemot företrädaren Rosengren var uppenbar. Före valet åkte han land och rike runt och lovade investeringar i infrastruktur som sammanlagt vida överskred de ramar riksdagen beslutat om. I alla fall uppfattades det så av kommunalråd, lokaltidningar och myndighetsbyråkrater.

Ulrica Messing har också redan från början gjort sitt bästa för att distansera sig från Björn Rosengren. Hennes första uttalande som statsråd med ansvar för infrastruktur var att väglöftena före valet fick stå för Rosengren. Hans uttalanden var inget
hon kände sig bunden av. Likadant såg hon på den utlovade grandiosa IT-satsningen. Enligt Messing kommer att dröja väldigt länge innan det finns ”Bredband åt alla”.
När problemen i SJ och Posten nu som av en händelse slår ut i full blom efter valet saknas också någon ansvarig i regeringen. Björn Rosengren hade ju också uppgiften att vara statens ägare av de bolagiserade tidigare affärsverken.
Även om statssekreterare Claes Ånstrand nu försvarar staten som ägare med att de två senaste åren ägnats åt att tillsätta en ny styrelse och ledning för SJ har problemen länge varit kända för de initierade. Men eftersom Björn Rosengren avgått slipper regeringen svara på varför ingen ingripit tidigare.
När det ansvariga statsrådet inte längre är kvar är det liksom ingen poäng att fråga om han inte visste hur illa ställt det var. Eller än värre, om han visste, men väntade av politiska hänsyn med att ingripa. Först var det ju ett val som skulle klaras av.
Nu blir allt så mycket lättare för regeringen när Leif
Pagrotsky som ny näringsminister kan börja om från början med rent bord. Ingen har ansvar för det som varit.
Det vi ser är en paradox. Enligt konstitutionen är ju regeringen kollektivt ansvarig. Men det gäller formellt sett bara de beslut som tas, inte vad olika statsråd säger.
I vårt mediesamhälle där politik är minst lika mycket marknadsföring som verkliga beslut är det alltså fullt möjligt för Göran Persson att hålla sig med några ”pratministrar” som far runt, lovar och får bra press. När det sedan är dags för allvar och det visar sig omöjligt att uppfylla löftena är det bara att avpollettera ministern och låta någon annan börja om från början. Politiken har därmed individualiserats ända in i den formellt sett kollektivt ansvariga regeringen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons