Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Thomas Gür: Anpassning utan invandrarpolitik

Foto: SCANPIX

KOLUMN

**Midsommar är kulmen **på den svenskaste av alla månader, juni. Efter nationaldag, skolavslutningar, studentutspring och midsommarafton, återstår de inledande dagarna av Almedalsveckan.

Under denna månad trängs folkligt kulturella (midsommarfirande), samhälleliga (skolavslutningar) och politiska (nationaldag, politikerveckan i Visby) uttryck för svenskhet och svenska traditioner.

Det som under senare tid kommit att utmärka firandet av dessa svenskhetens manifestationer, är paradoxalt nog både den allt synligare nationella symboliken och det markanta inslaget av etnisk mångfald. Jag skriver paradoxalt, eftersom det just handlar om en skenbar motsägelse.

Annons
X

**Ty det föreligger **ingen motsättning mellan det nationellt svenska å ena sidan och den etniska mångfalden å den andra. Migrationen har gjort vårt land etniskt sett mycket mer heterogent, men har samtidigt också skarpare frambringat det nationellt svenska och utvecklat det vidare.

Studentutspringen är typexempel. Ballonger, band och studentkitsch i de svenska färgerna dominerar och förekommer i allt större utsträckning för varje år. En del invandrarfamiljer har även med sig ursprungslandets flagga. Någon slår en niotaktsrytm på en darbuka. Det hojtas på fler språk än svenska. Men det avgörande och gemensamma är att den nykläckta studenten firas med barnbild på plakat, flakåkning och studentmössa.

Alla tar inte sill med nubbe på midsommaraftonens lunch, men även de som föredrar tabbouleh eller tandooori-kyckling, firar just midsommar. Kineser i Sverige slår ofta ihop Duanwujie, Drakbåtsfesten, med midsommarfirandet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **I Sverige sker **bland invandrare en gradvis, frivillig och naturlig assimilation till svenska seder och högtider. Majoritetskulturen är dominerande och oundviklig, men samtidigt också inbjudande, och därför öppen för förändringar, adaptationer och adderingar.

    Detta mönster ger oss en fingervisning om det meningslösa i en statlig invandrarpolitik (notera att jag inte syftar på en behövlig invandringspolitik). Detta obeaktat om invandrarpolitiken strävar efter ”mångkultur” och ”integration” eller, som tidigare, strävade efter ”kulturbevarande” eller ännu längre tillbaka talade om ”anpassning”.

    Politiken behöver inte bekymra sig om invandrarnas inpassning i det svenska. Det fixar det svenska samhället utmärkt på egen hand:

    ”Invandrarna blevo med andra ord delar av svenska folket och kunde efter en generation icke skiljas från dem som hade varit i Sverige sedan hednatid, visserligen samtidigt med att de i många hänseenden gjorde det svenska samhället till något annan än det hade varit från början.”

    Ekonomhistorikern Eli Heckschers konstaterande i paradverket, Svensk arbete och liv, från 1941, står sig än.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X