”Hans totala ickesexualitet sexualiserade jag, hans kritvita skjortor, hårt hållna slipsar och trenchcoatar, hans religiösa leende över en diner och körsbärspaj.”
”Hans totala ickesexualitet sexualiserade jag, hans kritvita skjortor, hårt hållna slipsar och trenchcoatar, hans religiösa leende över en diner och körsbärspaj.” Foto: TT, Suzanne Tenner/Showtime

Annika Norlin: ”Min kärlek till agent Cooper är tröstlös”

26 år efter att Laura Palmer sa ”I’ll see you again in 25 years” kommer en ny säsong av Twin Peaks. Här berättar artisten Annika Norlin om världens bästa tv-serie och en hopplös förälskelse.

Publicerad

1990 blev jag kär. Jag var 13 år och satt hemma i soffan. Objektet för min kärlek var en påhittad agent med en haka så skarp att den kunnat skära genom frukt. Han hette FBI Agent Dale Cooper och spelades av Kyle MacLachlan. Jag blev faktiskt kär på riktigt. Han var så prydlig och entusiastisk och det fanns en scen där han var helt ny på polisstationen i Twin Peaks, men ändå övertalade alla sina nya kollegor att följa med ut för att kasta stenar på glasflaskor samtidigt som de ropade ut potentiella mördares namn. Det var en tibetansk teknik, intuitivt skulle de flaskor som hörde samman med människor som kände till något om mordet gå sönder. Jag älskade det.

Jag blev kär i hur agent Cooper alltid vänligt avslog Audrey Hornes inviter, att han såg hennes sårbarhet och vägrade utnyttja den. Själv förstod jag Audrey. Hans totala ickesexualitet sexualiserade jag, hans kritvita skjortor, hårt hållna slipsar och trenchcoatar, hans religiösa leende över en diner och körsbärspaj. Hur han vaknade efter en natt med kallsvettiga mardrömmar och redogjorde för vad mardrömmarna sagt honom i sin bandspelare, som han kallade Diane.