X
Annons
X

Annika Ekdahl väver nygamla världar

Annika Ekdahls stora vävda gobelänger ger nytt liv åt en historisk textil konstgenre. Kravet på att vara samtida har hon lämnat bakom sig. Med guldtråd och ett myller av detaljer för hon stolt kulturarvet vidare.

Det var när Annika Ekdahl vävde en smultronblomma som hon plötsligt knäckte koden till hur man trollar fram bilder med trådar. Hon hade aldrig drömt om att bli textilkonstnär, men när hennes mor gick en kurs i bildvävning på 1970-talet blev hon nyfiken. Sedan dess har hon lagt decennier på konsten att hantera ulltråden och varpen.

– Det var en jättespännande utmaning. Och en jag fortfarande håller på med: hur ska jag lösa mötet mellan färgerna? Vad vill jag berätta?, säger hon på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm, där hennes gigantiska verk nu tronar på väggarna, i ett första stort retrospektiv över hennes konst.

"På sent 90-tal insåg jag att de historiska gobelängerna inte är en förpliktelse att känna till. De är som fönster till en enorm bildvärld och en attityd till tekniken", säger textilkonstnären Annika Ekdahl, här framför "Bröllopet i Queens".

Foto: Alexander Larsson Vierth/TT Bild 1 av 4

Konstnären Annika Ekdahl har gått mer och mer mot detaljrika gobelänger. "Just nu har jag det så roligt när jag gör alla detaljer och jag undrar var gränsen går för vad man kan uppfatta".

Foto: Alexander Larsson Vierth/TT Bild 2 av 4

Annika Ekdahl har vuxit in i genren med gobelänger gradvis sedan 70-talet. "Men dimper man bara ner kan man nog bli förbryllad över motiven och tänka 'varför håller ni på med det här?'".

Foto: Alexander Larsson Vierth/TT Bild 3 av 4

Annika Ekdahls "Definitely gold" från 2008.

Foto: Åke Nilsson Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X