Annons

Cecilia Blomberg:Aningslösheten en fara för rikets säkerhet

Foto: Staffan Löwstedt
Under strecket
Publicerad

Det tycks inte spela någon roll hur många varningar som kommer om att världen inte är så god som den borde vara. Makthavare och politiker reagerar allt som oftast först när katastrofen är ett faktum, om ens då. De numera utslitna orden "vi har varit naiva" må förklara många klavertramp, men kan inte ursäkta dem. Inte heller erbjuder de någon större förhoppning om framtida bättring.

Det senaste exemplet i raden på den omfattande aningslöshet som genomsyrar både politik och myndighetsutövning står den polischef för, som i samband med terrordådet på Drottninggatan uppvisat det synnerligen dåliga omdömet att göra mycket skyddsvärd information tillgänglig för rysk underrättelsetjänst.

Är det lämpligt att skicka hemlig information som omfattas av försvarssekretess till en extern mejlserver belägen i Ryssland? Naturligtvis inte. Den slutsatsen borde sitta djupt rotad i ryggmärgen hos varje tjänsteman som har rikets säkerhet som ansvar.

Enligt egen uppgift var polischefen i fråga, som arbetade hemifrån den aktuella dagen, stressad och behövde snabbt skriva ut en hemlig lista på 474 specialutbildade poliser som skyndsamt kunde skickas till Stockholm för tjänstgöring. I strid med interna riktlinjer skickade han över listan till sin hustru för utskrift. Fruns mejladress slutar på @mail.ru.

Annons
Annons

Någonstans i denna händelsekedja borde ett flertal varningsklockor ha ringt. Om det mänskliga omdömet ändå sviker borde polisens eget system säga ifrån, exempelvis med varningen: "Är du verkligen helt säker på att du vill skicka skyddsvärd information till den här mottagaren?".

Enligt polisens egen verksamhetsskyddsenhet övervakas servern "med största sannolikhet" av den ryska säkerhetstjänsten. Vidare gör de bedömningen att det är "sannolikt att uppgifterna är röjda till främmande makt."

Gång efter annan ges nya exempel på hur rikets säkerhet är en schweizerost, där hålen slumpas ovanpå varandra så att misstag, okunnighet och ignorans återkommande tillåts falla rakt igenom hela systemet. Det har visat sig i Transportstyrelseskandalen, då bland annat hemadresser till svenska stridspiloter hamnade i händerna på utländska företag på grund av avsiktliga avsteg från svensk lagstiftning.

Även Polismyndigheten, under ledning av förre rikspolischefen Dan Eliasson, kringgick rådande säkerhetsförordning och överlät drift av interna datasystem till ett utländskt företag. Därmed delade man generöst med sig av namn, personnummer och löner på alla anställda, samt uppgifter om deras närmaste anhöriga och barn. Även hur enskilda poliser rest, deras olika meriter och scheman följde med som bonus. Eliasson sade sig vara övertygad om att han agerat i enlighet med regelverket, och Åklagarmyndigheten landade i att det hela var olämpligt, men varken tjänstefel eller brottsligt.

Rimliga åtgärder kan komma att lysa med sin frånvaro också i fallet med polischefen som mejlat till sin hustrus ryska mejlkonto. Förundersökningen är nedlagd, då åklagaren bedömt att brottet mot tystnadsplikten är så ringa att det inte är straffbart.

Den återkommande aningslösheten och naiviteten hos politiker och tjänstemän kan tyckas som ett elände utan slut. Men det finns ett litet ljus i mörkret. Riksdagen tog nyligen det första steget mot ett återinförande av tjänstemannaansvar. Om inte annat kanske risken att personligen ställas till svars inför domstol kan hjälpa de tjänstemän som har uppenbara svårigheter att tänka sig för, att bättre värna rikets säkerhet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons