Recension

Kikis expressbudAnimeklassiker blir humorlös buskis

Häxan Kiki blir i spelfilmsversionen dessvärre till en rätt humorlös figur.
Häxan Kiki blir i spelfilmsversionen dessvärre till en rätt humorlös figur. Foto: Njuta films
Under strecket
Publicerad
Annons

"Kikis expressbud" från 1989 var nystartade Studio Ghiblis första riktiga kassako. Berättelsen om den unga häxan Kiki som, i ett led att bli vuxen, gav sig ut i stora världen är i dag en klassiker. När den nu blir spelfilm finns det visst fog för tveksamhet. Kan verkligen "The grudge"-regissören Takashi Shimizu fånga magin bättre än Hayao Miyazaki? Svaret är nej, det kan han inte. Detta är ingen ny "Paddington". Det här är ett småtaffligt, ganska utdraget försök att förvandla anime till spelfilm.

För så förhärskande är Miyazakis version att Shimizu inte vågar göra något eget av Eiko Kadonos barnbok från 1985. I stället låter han skådespelarna ägna sig åt övertydlig buskis, detta trots att han har valt ut några andra kapitel ur boken och inte behöver vara den tecknade filmen till lags. 13-åriga Kiki spelas av den då 17-åriga Fûka Koshiba och den svenska rösten görs av 30-plussaren Marie Serneholt, bara det ger en antydan om trovärdighetsproblematiken. Sedan har man dessutom diktat ihop en högst egen sidoberättelse om en skadad, och väldigt dåligt datoranimerad, flodhästunge som Kiki i full storm är tvungen att frakta till en öde ö där stadens veterinär av någon anledning leker Robinson Crusoe.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons