Recension

Jolo – den förarglige iakttagaren. Journalisten och författaren Jan Olof OlssonAnglofil iakttagare med stil

FÖREGÅNGARE Jolo skrev om allt och såg det stora i detaljen. Han odlade det litterära reportaget långt före ”new journalism” blev stort i Amerika. Det är som om tiden på något sätt har kommit ikapp honom, skriver Mats Gellerfelt som har läst två nya böcker om en legendarisk författare och journalist.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det sägs ibland att ingenting är så gammalt som det som stod i tidningen i går. Det kan ju kännas smärtsamt ibland, för oss enklare trampare i vingården. Men heter man Jan Olof Olsson, alias Jolo, tycks ingenting åldras. Visst finns det texter som är väl tidsbundna, men på det hela taget står sig nästan allting, både journalistik och litteratur, även om det var som journalist han nådde de höga höjderna, en ”allmänreporter” som kunde och ville skriva om allt. Han var en ”ny journalist” som skrev litterära reportage långt innan Tom Wolfe och amerikanerna på 70-talet kom på att reportaget på så sätt kunde lyftas till oanade höjder. Det var stilen och iakttagelsen, den talande detaljen som gällde.

Nej, sannerligen, Jolo är inte glömd; arkiven dammsugs efter hans texter och samlingsvolymer utkommer regelbundet. Det är som om tiden inte sprungit förbi honom, utan på något sätt kommit ikapp honom. Han som en gång betecknades som en konservativ stöt är i dag ansedd som en av våra främsta stilister. På 60-talet avfärdades han av diverse numera bortglömda kretiner som reaktionär snobb. Men Jolo bör snarare betraktas som en liberal humanist som inte försvor sig till några som helst ideolo­gier.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons