Annons

Anglikanska kyrkan vid skiljeväg

Trots interna motsättningar har den engelska statskyrkan varit en bro som förenat samfund världen över. I sommar har brons fundament skakats av stridigheter. Konflikten bottnar i frågan om huruvida ­homosexuella ska få prästvigas och gifta sig eller inte.

Under strecket
Publicerad

De engelska medierna har under sommaren flödat över av dramatiska rapporter om hur den anglikanska kyrkan i hela det forna brittiska imperiet – med omkring 80 miljoner medlemmar – tycks stå inför ett totalt sammanbrott. Kyrkans olika riktningar som tidigare levat i ett visst samförstånd har nu hamnat i olösliga konflikter. För en utomstående är detta inte lätt att förstå. Till organisation, uttryckssätt och ideal liknar den anglikanska kyrkan inte något annat samfund på jorden. Den kom till genom att den engelske kungen Henrik VIII, som i början av 1500-talet gjorde sig själv till herre över kyrkan för att kunna gifta om sig (med Anne Boleyn som han senare lät halshugga). Hur denna nya kyrka, Church of England, skulle gestalta sig tog det nära två århundraden att bestämma. Drottning Elisabets och Shakespeares tid var förhållandevis lugn och kreativ, men sedan bröt religionskrigens helvete ut och pågick under större delen av 1600-talet.

Efter den ”ärorika” och oblodiga revolutionen 1688 vände sig bladet. Alla var trötta på krig och religiösa tvister, och upplysningen lade sin milda hand över kombattanterna. Inbördes fred och tolerans blev ledordet. Så uppstod en anda av comprehensiveness, förmågan att hålla samman trots alla olikheter, som har kännetecknat den anglikanska kyrkan intill nutiden.

Annons
Annons
Annons