Ängel i nöden

Hon skulle ha varit svärdotter till Stikkan och Gudrun Anderson, om de levat. Isabel Soler vet allt om livets solsida - men också hur det är när tillvaron rasar. Därför har hon engagerat sig i föreningen Gula änglarna.

– Redan som barn kände jag vartenda fyllo i Brandbergen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Isabel Soler.

Isabel Soler.

Foto: DAN HANSSON
Annons

De står där redan och väntar, en klunga slocknade solstrålar som vet att runt halv sexsnåret dyker änglarna upp. De gulklädda som kommer med kaffe och choklad, ett lass med bredda mackor. För den som saknar pengar är en garanterad måndagsfika inte att förakta. Men också pratstunden, själva mötet, är viktigt. Här finns någon som bryr sig. Även om man är lindrigt ren eller nykter.

Hon står mitt i gruppen med en termos, Isabel Soler. Hon lyssnar på mannen som berättar, hans historia är lång men nu har han slutat dricka eftersom han mött en kvinna att älska. Isabel vill höra mer och plötsligt inser jag varför hon redan som femåring var vän med vartenda fyllo i Brandbergens centrum. Säkert var hon lika uppmärksam då. Såg lika snäll ut, detta slitna begrepp som återtar sitt ursprungliga värde utanför Centralen i Stockholm där måndagarnas änglakaffe mer och mer blivit ett slags trivsamt gubbmingel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons