X
Annons
X

Jöran Mjöberg: Anfall från ovan ingen ny plåga

Det förflutna 1900-talet var inte bara ett teknikens århundrade som inget tidigare utanockså ett krigens sekel, i Europa, i Asien och i Afrika. l krigets tjänst utvecklades särskilt flyget, som i dag upplevt hundraårsminnet av sitt första framträdande.
Flyget kom ju att bli en skräck för civilbefolkningarna i länder som dragits in i krigshandlingar.
Men man kan fråga sig om anfall från luften var något nytt - eller har det funnits angreppshandlingar från andra än flygplanen? Kanske fanns det, om inte annat, angrepp i myt, i dikt eller i bild, också där i vetskap om att upproriska människor och nationer kan bekämpas från luften?
Ja, det existerar faktiskt vad man kan kalla för flyganfall utan flygplan. De kan inträffa i synnerligen skiftande kulturer, de kan komma från gudomligheter i mytologin, de kan komma från stora rovfåglar, slutligen från fantastiska himlakroppar.
Det första flyganfallet jag känner till kommer från gudinnan Diana i den romerska mytologin. En medeltida illumination, reproducerad
i bland annat Andrea Hopkins vackra bok "Most wise and valiant ladies" (1997), föreställer Diana, flygande i luften i färd med att skjuta pilar från sin båge mot en grupp människor på marken. Diana brukar vara identisk med sin grekiska motsvarighet Artemis, hon är lierad med månen, och hennes beskjutning hade att göra med en iver att sprida ut sitt månadsraseri till dem hon föraktade. Hon var en skogarnas och jaktens gudinna, kanske något av en personifikation av naturen med dess ambivalens mellan gott och ont. Hon hade stor integritet, förenad med kyskhet, och hon dödade beundrare som var alltför närgångna. Hon kunde visa välvilja mot dem som tillbad henne, men hon hade också tendensen att sända sina fruktansvärda pilar mot människor och kunde angripa dem med plötsliga dödliga sjukdomar. Så fick hon namnet Apollousia, "förstörerskan". Diana räknades som syster till ljusguden Apollo men tycks i högre grad än Artemis ha varit befryndad med ljuset, vilket kanske kan förklara hennes benägenhet för högmodigt
uppträdande, en stolthet över ljuset som torde ha paralleller i andra kulturer. Så framträder hon i den medeltida bilden när hon skickar pilarna från sin båge mot sina tillbedjare. Det är ett luftanfall sekler innan flyget skapade de tekniska möjligheterna för en sådan blodig aggression.

Jonathan Swift utgav sin blivande klassiker "Gullivers resor" år 1726. Som bekant handlar den första av bokens fyra delar om Gullivers besök i Lilliput, den andra om hans resa till Brobdingnag, jättarnas land, medan den fjärde skildrar hans besök hos houyhnhnms, de gnäggande hästmänniskorna. Som originell litterär uppfinning lär den ha få motsvarigheter i världslitteraturen, så osökt och sofistikerad som den är på en gång. Särskilt de första delarna är fulla av antydningar och episoder som kastar ett satiriskt ljus över bestämda företeelser i det politiska livet i England under början av 1700-talet. Men bokens tredje del brukar lätt bli bortglömd därför att den med sina åtskilliga underavdelningar inte uppfattas lika
omedelbart som Gullivers besök hos folket i Lilliput, hos jättarna och hästmänniskorna. Del 3, "A Voyage to Laputa, Balnibarbi, Glubbdubdrib, Luggnag and Japan", skildrar ett antal olika länder där skeppsläkaren Gulliver råkar hamna och här riktar sig Swifts satir speciellt mot kuriösa vetenskapliga experiment i Europa.
Strandsatt av sjörövare på en öde ö får Gulliver syn på en svävande himlakropp, ett flytande klot som räddar honom genom att hissa ner en kedja med en bänk. Det är Laputa, en miniplanet, dirigerad genom ett utförligt beskrivet magnetsystem - här föregriper Swift science-fictiongenren. Laputa behärskas av en tyrannisk kung, som också regerar fastlandet nedanför. Kungen visar inget intresse för att höra Gullivers rapporter om statsskick och samhällsliv i Europa utan vill bara tala om matematik och musik. När man får veta att en stad på fastlandet gör uppror styr kungen sitt klot nedåt och anfaller i ett omotoriserat flygangrepp staden med stora stenblock. Ibland går han ner till jordytan
och ödelägger hus och människoliv. Jonathan Swift var sannerligen ingen en vän av tyranner.
Det tredje flyganfallet utspelar sig på en tavla som hänger på Nationalmuseum i Helsingfors. Den heter just "Anfall" och är daterad 1899. Förryskningspolitiken går då skoningslöst fram över Finland, och herremaktens ståthållare heter Bobrikoff. l februari samma år hade det kommit ett kejserligt manifest som fråntog Finlands lantdag en stor del av dess lagstiftande makt, och vid samma tid genomförde ståthållaren en hänsynslös tvångspolitik som innebar husundersökningar, arresteringar och indragning av tidningar. Som ett utslag av den häftiga reaktionen i hela Norden skickade Verner von Heidenstam sin poetiska hälsning till broderlandet: "Jag hör hur det suckas och viskas / av kvävda hotande röster, / jag hör det folk, som piskas / allt längre och längre mot öster." Och 1804 skulle Bobrikoff bli skjuten av en patriotisk student, som därpå tog sitt liv.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X