Annons

”Ändra Sveriges strategi – epidemin måste stoppas”

Intensivvårdsakuten vid Karolinska sjukhuset i Solna under torsdagen.
Intensivvårdsakuten vid Karolinska sjukhuset i Solna under torsdagen. Foto: Anders Wiklund/TT

Det räcker inte att bara äldre människor uppmanas att hålla sig för sig själva, och smittspridningen därmed fortsätter i befolkningen i övrigt. Det skriver professorerna Joacim Rocklöv och Holger Rootzén.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Storbritannien ändrade i måndags sin hantering av coronaviruset 180 grader, från att mildra epidemin till att försöka stoppa den. Det är viktigt att förstå att det finns en principiell skillnad mellan två olika strategier, att mildra eller att stoppa epidemin. Epidemins utveckling bestäms främst av det så kallade reproduktionstalet, det vill säga hur många människor som en sjuk person i genomsnitt smittar. Så länge reproduktionstalet är större än 1, det vill säga om varje smittad i snitt smittar mer än en person, fortsätter epidemin att växa. Ju mer man kan minska reproduktionstalet desto längre tid tar tillväxten och antalet sjuka och döda blir mindre. Strategin att mildra epidemin innebär att man försöker minska reproduktionstalet, men inte ända ner till 1. Att stoppa epidemin innebär i stället att man försöker få ner reproduktionstalet under 1. Lyckas man med det dör epidemin snabbt ut, och ju snabbare man gör något desto större är chansen att lyckas. Bägge strategierna kan sedan utformas på olika sätt. Det är inte nödvändigt att alla länder som använder stoppa-strategin till exempel följer Österrikes exempel och förbjuder fler än fem personer att träffas. Men det räcker inte att bara äldre människor uppmanas hålla sig för sig själva och smittspridningen därmed fortsätter i befolkningen i övrigt. Stoppa-strategin kan anpassas allt eftersom vi lär oss mer om coronaviruset.

Storbritanniens helomsvängning orsakades av rekommendationer och en nu allmänt tillgänglig rapport från en världsledande forskningsgrupp på Imperial College i London. Rapporten baserar sig på detaljerad matematisk simulering av hur coronaepidemin kommer att utveckla sig i Storbritannien och i USA, beroende på hur länderna väljer att skydda sig. Sådana simuleringar kräver nödvändigtvis antagande som hur smittsam sjukdomen är, hur smittandet äger rum i olika områden, hur sannolikt det är att en sjuk blir inlagd, och sannolikheten att en inlagd dör. Rapporten använder sig av bästa tillgängliga statistiska information om coronaepidemin, och forskarna har också gjort om simuleringarna med många variationer av antagandena, och visat att huvudresultaten är robusta. Man skriver att man tror att resultaten gäller också för andra västeuropeiska länder.

Annons
Annons
Annons