Ändlöst ältande när tanken spelar tennis

BETEENDEANALYS Ibland fastnar vi i ett ändlöst grubblande, plågar oss själva med tankar kring en oförrätt eller en oro för framtiden. Varför gör vi så, då vi aldrig tycks komma fram till en befriande klarhet? Den frågan ställde sig psykologen Olle Wadström, och kom till ett överraskande svar.

Det är tröstande mottankar som driver ältandet framåt.

Under strecket
Publicerad
Beteendeterapeuten Olle Wadström beskriver människans ältande som en inre dialog i fomr av en tennismatch: den ena sidan slår över en skrämmande tanke, den andra sidan returnerar med en tröstande tanke. Men då hittar vår intelligens på en ny olusttanke... På bilden syns tennisproffset Rafael Nadal.

Beteendeterapeuten Olle Wadström beskriver människans ältande som en inre dialog i fomr av en tennismatch: den ena sidan slår över en skrämmande tanke, den andra sidan returnerar med en tröstande tanke. Men då hittar vår intelligens på en ny olusttanke... På bilden syns tennisproffset Rafael Nadal.

Foto: SCANPIX
Annons

En betongvägg, ett önskat hål i den, en slö borr – och så du. Det vrålar, skakar, dammar och ryker, men du kommer aldrig särskilt djupt. När du tröttnar och vill ge upp märker du till din fasa att borren fastnat, att borrmaskinen inte går att slå av och att den har blivit märkligt magnetisk. Du kommer inte loss. Du har fastnat, dömd till ett helvetiskt sisyfos­arbete.

Så kan det kännas när man ältar och grubblar, när man nätterna igenom funderar över i grunden olösliga problem: ”Vad ska jag bli? Kanske jag borde gå den där vägen? Nej, det är jag för dålig för! Jag fick ju dåliga betyg i det ämnet, fastän jag ansträngde mig. Jag är en loser! Den där vägen då? Ja, den är kanske bra, men tänk om proppen går ur just den arbetsmarknaden då, när jag är klar med utbildningen?”

Annons
Annons
Annons