Annons

Anders Törnvall om ett Stasi-projekt i Sverige

Den östtyska spionorganisationen Stasis arkiv har visat sig innehålla projekt och aktörer riktade mot mållandet Sverige.
Den östtyska spionorganisationen Stasis arkiv har visat sig innehålla projekt och aktörer riktade mot mållandet Sverige.

I två artiklar för SvD Säkerhetsrådet berättar professor Anders Törnvall om de första resultaten av sin forskning om den östtyska spionorganisationen Stasis framgångsrika lärarkontakter i Sverige.

Publicerad

”Följ den röda linjens politik, annars straffas du.” Denna uppmaning gällde för de tyska lärare vid Herder-institutet, knutet till Marx-Engels-universitetet i Leipzig i Östtyskland, som 1972 till 1989 ansvarade för svenska lärares fortbildning i DDR. Totalsiffran för antalet svenska lärare som genomgick utbildningen uppskattar direktorn vid institutet professor Erhard Hexelschneider till 600 under de år som kurserna arrangerades, när jag intervjuar honom.

1972 hade den svenska regeringen som första västland erkänt DDR. Enligt forskaren Martin Praxenthaler som undersökt DDR:s internationella språkpolitik skulle det statistiskt sett finnas en lärare på varje skola med tyskundervisning i Sverige som fått vidareutbildning i DDR.

Skolöverstyrelsens generaldirektör Jonas Orring bjöd in delegationer från DDR och hävdade att Sverige hade mer att lära av DDR än av den västtyska skolan. (Skolvärlden 2010)

Annons

De kurser som erbjöds svenska lärare hade till synes oskyldiga teman som: DDR heute und hier, Kontakt mit der DDR, Alltagsleben in der DDR, Pfelge des kulturellen Erbes in der DDR, Ein Land in Wandel. Rekrytering skedde genom skolpressen men även via vänskapsförbundet Sverige-DDR (1956-1991) vars mångårige ordförande riksdagsmannen Stellan Arvidsson (s) och hans livskamrat skolpolitikern Britta Stenholm var starkt engagerade i värvandet av svenska lärare till dessa kurser.

I en intervju jag gjorde med direktor Hexelschneider 2014 för en rapport publicerad av tankesmedjan Frivärld, Svensklärarna i DDR - en studie av ett Stasiprojekt, hävdade han att det fanns en stark kontroll av undervisningen främst genom spionorganisationen Stasi. Den var dock skickligt arrangerad för att dölja försöken till påverkan på svenskarna: ”Vi följde partiets anvisningar i alla stycken. Jag bejakar dessa anvisningar än idag. De var riktiga och jag uppfattade det som att även svenskarna tyckte det.”

I samband med en konferens i Uppsala 1988 opponerade han sig mot vad han såg vara myten om DDR som präglat av ofrihet, mur, totalitarism och bristande resmöjligheter för medborgarna.
Kollegan Jochen Schröder fick ibland fick frågor om relationen kyrka-stat i DDR och varför staten förföljde kyrkan. I en intervju påpekar han att: ”Vi tvingades spela med i Sovjets kampanj med målet att kyrkan skulle krossas.”

Schröder redovisar för mig även att kursledarna indelade de svenska lärarna i olika hemliga kategorier beroende på hur positiva eller negativa de var till DDR.

Den viktigaste personen i svenskutbildningen var professor Wolfgang Schenkel, en slags chefsideolog med ansvar för att kurser och undervisning följde den marxist-leninistiska ideologin. En genomgång av lärarnas förberedelser inför svenskkurserna, nedtecknade i mötesprotokoll, ger en klar bild av målen för fortbildningen: att tolka och vidareföra partiets och utbildningsministeriernas styrning av de internationella kurserna. Betydelsen av att de präglades av en marxistisk samhällssyn underströks ideligen.

**Huvudpunkterna i ** svenskutbildningen var följande:
Personlighetsförändringar skulle ske från individualism till socialistisk kollektivism. De svenska lärarna skulle bli ”vänner till DDR”. Muren var en ”freds- och frihetsmur” för att skydda mot västs försök att förstöra DDR. Skolöverstyrelsen och den svenska regeringen skulle inta en stödjande roll i samarbetet mellan Herder-institutet och de svenska fortbildningsavdelningarna (vilket också skedde).

Enligt Schenkels uppfattning var svenskarna överlag positiva till DDR. Men han anger även att det fanns kritiska röster i svenskgruppen som uttryckte ”angrepp på vår demokrati ”. Det var dock en på emotionella grunder riktad kritik och svenskarna hade i grunden vad han kallar ”positiva sinnen”.

Johanna Tegelström som för fortbildningsavdelningen vid Uppsala universitet ansvarade för flera svenskgruppers resor vittnar för mig att ”vi mötte högt utbildade professorer i Leipzig, vars huvudbudskap var att DDR var världens bästa land att leva i. Avsikten var att vi alltid skulle bli påverkade av det kommunistiska systemet. Framför allt framhölls rätten till arbete, utbildning, barnomsorg och solidaritet mellan människor. Ingen arbetslöshet fanns som i de så kallade kapitalistiska länderna, t ex Sverige. ”

**Ytterst ansvarig för ** utbildningskontakterna med DDR under 35 år var fortbildningsledaren Kerstin Karlsson vid Uppsala universitet. Hon hade att som tjänsteman följa 1969 års läroplan med anvisningar om att organisera fortbildning i fyra tysktalande länder. Kurserna skulle innehålla realia, litteratur och språkträning.

Hon reagerade mot hur den östtyska staten behandlade de ”DDR-lektorer” som arbetade som språkassistenter vid svenska gymnasieskolor; många var mycket skickliga men kunde plötsligt kallas hem, förmodligen för att de blivit ”försvenskade”. Karlsson protesterade i brev till DDR:s ambassad i Stockholm och avbröt tidvis samarbetet. Ambassaden svarade att det innebar att man ”utsattes för tryck och utpressning” och ändrade sig inte.

Mer om detta i nästa artikel.

_Fil dr Anders Törnvall är professor emeritus vid Mälardalens universitet i Västerås och forskar kring Stasis verksamhet i Sverige i tyska och svenska arkiv. _

Det har resulterat i en dokumentär för Sveriges Television av Ryszard Solarz, Spionen som hamnade i kylan(om prästen Alexander Radler, Stasiagent i Sverige). En längre version av Törnvalls artiklar finns i en rapport från tankesmedjan Frivärld. Läs även intervjun med Törnvall i den andra tidningen (12/7).

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons