X
Annons
X
Recension

Sturm Andens försvarare i krig

Få har som Ernst Jünger använt krigets potential som credo för sin konst. Men snarare än "barbariets vällusting" framstår han som en stilistiskt fullfjädrad seismograf med den rena anden som övergripande mål för sitt berättande.

Redan på första sidan talas det om ”kompaniets kropp” och ”musklernas spel”, och småningom också om att ”njuta av det ondas doft ur kraftens urskogar”. Det handlar förstås om den konservative krigsromantikern Ernst Jünger, som visserligen kom att omvändas till en sorts världsmedborgare på gamla dar, men vars författarskap främst präglas av heroism och andra krigiska dygder, inte minst i det självbiografiska förstlingsverket ”In Stahlgewittern” från 1920. Även kortberättelsen Sturm (1923), som nu för första gången ges ut på svenska, utspelar sig i första världskrigets skyttegravar, och de känsloladdade metaforerna skiljer sig förvisso inte nämnvärt från den västerländska 20-talslitteraturens expressionistiska bildspråk i allmänhet, och är avgjort besläktad med exempelvis den samtide Lagerkvist och hans såriga händer ”mot himlens svarta järn”.

Men Jüngers tematik och idévärld har genom årens lopp varit ständigt omstridda, och även
om översättaren Urban Lindström här i ett efterord hänvisar till Jünger-beundrare som André Gide och François Mitterand, är sannolikt belackarna numerärt överlägsna (Hermann Broch, exempelvis, talade om Jüngers "sublimerade nazism", och Thomas Mann refererade till honom som en "barbariets vällusting"). Den typen av snärtiga omdömen är visserligen varken särskilt konstruktiva eller ens renhåriga, och även om det finns goda skäl att vara vaksam och skeptisk när man läser Jünger, kan man å andra sidan betrakta honom som en stilistiskt fullfjädrad "seismograf" med den "rena anden" i en värld präglad av moralisk bankrutt som övergripande mål för sitt suggestiva berättande. Vad fartyget var för Joseph Conrad, blev skyttegraven för Ernst Jünger, skulle man med litet god vilja kunna uttrycka det om man ville ge honom en mer självklar plats i 1900-talslitteraturens hävder.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X