Annons

Hans Ingvar Roth:Andalusien – en mångkulturell sannsaga

Morernas styre i Spanien lade grunden för ett samhälle där kristna och judar kunde leva som fullvärdiga medborgare och låta sina kulturer blomstra vid sidan om den islamska. Var det bara ett vackert ornament på världshistorien eller är det en skola i äkta mångkulturell samexistens?

Under strecket
Publicerad

Salman Rushdies författarskap har ofta kretsat kring multikulturella miljöer. Detta ger sig bland annat till känna i hans roman ”Morens sista suck” där morernas medeltida styre i Spanien spelar en betydelsefull roll för romanens tematik. Själva titeln hänför sig till den uppgivna sucken hos den siste muslimske monarken Boabdil när hans Alhambra i Granada erövrades år 1492 av de kristna européerna. Årtalet satte också punkt för morernas nästan 800 år långa styre i Andalusien. Morerna eller ”moros” var de kristnas benämning på de andalusiska muslimerna vars närvaro på den pyreneiska halvön tar sin början i mitten av 700-talet. Umayyaddynastins kvarlevande huvudman Abd ar-Rahman flydde då från Damaskus efter en blodig uppgörelse med andra muslimska grupper och skapade själv ett mer eller mindre oberoende emirat i södra Spanien.

Emiratet eller ”provinsen”, som sedermera blev ett självständigt kalifat med anspråk på att förvalta profeten Muhammads arv, var den första byggstenen i en framväxande multikulturell samhällsordning där den arabiska kulturen successivt kom att bli de olika folkslagens lingua franca-kultur. Under en stor del av denna moriska epok levde judar, kristna och muslimer i fredlig samexistens med varandra och tidsperioden präglades av kulturell blomstring inom arkitektur, skönlitteratur, musik och filosofi. Den naturliga kontrastbilden till denna miljö består för Rushdie av de laddade konfliktförhållanden som i dag existerar mellan muslimer och hinduer i Indien och Pakistan. Vi kan också nämna pågående konflikter i Mellanöstern, Sudan, Sri Lanka och Baskien som ytterligare negativa kontrastbilder. I en tid då etniska, nationella och religiösa konflikter har givit sig till känna på de mest brutala sätt kan delar av Rushdies författarskap betraktas som intressanta försök att lyfta fram alla de positiva exempel på en kulturell mångfald som faktiskt går att återfinna i världshistorien. I detta projekt har inte Rushdie stått ensam utan flera andra 1900-talsförfattare och forskare har på olika sätt letat efter historiska motsvarigheter till ett idealt, mångkulturellt ”Shangri la” där olika grupper lever i harmoni med varandra.

Annons
Annons
Annons