Ólafur ArnaldsAndäktigt – men alltför inbäddat i bomull

Ólafur Arnalds spelar på Cirkus i Stockholm (arkivbild).
Ólafur Arnalds spelar på Cirkus i Stockholm (arkivbild). Foto: imago stock/ IBL

Sympatiskt och lågmält. Stillastående och atmosfäriskt. Islänningen Ólafur Arnalds skapar en fin och förtätad stämning men musiken känns i längden alltför sockrad och fluffig.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är bäst i slutet. Ólafur Arnalds tar mikrofonen och berättar om Indonesien och den årliga hinduiska traditionen Nyepi. Ett dygn för tystnad och självreflektion då hela samhället stannar av och, som Ólafur Arnalds så fint uttrycker det, Moder jord får vila från människorna.

Det musikstycke som sedan följer är komponerat just under en sådan dag. En söt melodi, finstämd, nästan som en psalm, som försiktigt sväller ut med toner som likt regndroppar faller ner från två självspelande pianon. Det är en mycket vacker bild.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons