Annons
Krönika

Annina Rabe:Än behöver folket bildas

Ordet folkbildning har numera något otidsenligt över sig. Men med tanke på hur läsnivån sjunker bland Sveriges unga, så lär vi behöva folkbildning i minst 100 år till.

Uppdaterad
Publicerad

Den svenska folkbildningen fyller 100 år i år – ett jubileum som säkert har gått många spårlöst förbi. Även de vars föräldrar, eller far- och morföräldrar, har folkbildningen att tacka för den plats där de befinner sig idag. För hundra år sedan startades ABF, Arbetarnas Bildningsförbund, Sveriges största och första studieförbund. Det har idag 59 medlemsorganisationer och finns representerat i alla landets kommuner, där man erbjuder studiecirklar, kursverksamhet och föreläsningar. ABF har under sina 100 år gjort det möjligt för hundratusentals människor från hem utan studiebakgrund att skaffa sig en bildning och en kunskapsbas som innan dess bara varit förunnat de som kom från mer gynnsamma omständigheter. Det är väl värt att fira? Kanske inte champagne är det mest passande, men väl en extra mandelkubb till kaffet.

Många av er gäspar säkert stort vid det här laget. Idag behövs väl ingen folkbildning? Bara ordet i sig är ju som hämtat från en pamflett från pilsnerfilmernas tid. Och är det inte förresten väldigt folkföraktande att tala om ”folkbildning” – som om själva ordet antyder att bildningen är något som sker så att säga ”från ovan”? Många anser att folkbildning är något riktigt torrt och otidsenligt. På sociala medier finns sedan en tid Facebooksidan ”ABF-gubbar i allmänhet”, en satir som antyder att få av dem som kommer på ABF:s seminarier är under pensionsålder och ännu färre är kvinnor. Den är onekligen ganska rolig, men den stämmer bara till en liten del. Själv förvånas jag ofta av att publiken på ABF är så pass blandad både vad gäller ålder och kön.

Annons
Annons
Annons
Annons