Annons
Recension

De stora viddernaAmoraliska lekar har svårt att få liv

Petronella Barker, Julia Dufvenius, Rakel Benér Gajdusek, Reuben Sallmander, Erik Ehn och Otto Hargne Kin.
Petronella Barker, Julia Dufvenius, Rakel Benér Gajdusek, Reuben Sallmander, Erik Ehn och Otto Hargne Kin. Foto: Roger Stenberg

Dramaten spelar Arthur Schnitzlers ”De stora vidderna”, som kyligt skildrar en alienerad överklass som söker njutning genom sexmissbruk. Ambitionen att välja en pjäs utanför den sedvanliga raddan klassiker är lovvärd, men regin lyckas inte skapa spänning, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Kärlek består ofta av en rad mycket teatrala uttryck. Bra eller dåligt utförda, med passionerad eller uttråkad dramaturgi – och efter mallar som människan format under årtusenden. Man kastas mellan höga och låga positioner. Kärleken kan utöka makt, eller utplåna någon socialt. Triumfen väntar runt hörnet, eller skandalen.

Publiken på Burgtheater, Wien gick säkert aningen chockerad från premiären av ”De stora vidderna” av Arthur Schnitzler 1911. Visserligen höll Freud och hans teser om sexualiteten som drivkraft på att bli allmän kunskap, men att så kyligt och kliniskt skildra en upphöjd överklass och deras alienation, gudlöshet och sexmissbruk var att tumma på god smak. Även om pjäsen var avsedd som moralitet och skildring av livsledan innan världskriget.

Annons
Annons
Annons