Amerikansk avlyssning förvånar inte
Att den tyska förbundskanslern blir avlyssnad av Förenta staterna är inte alls överraskande om man tolkar världen som ledande amerikanska säkerhetspolitiker: som ett schackbräde, där olika regler gäller för de olika spelarna.
Menachem Begin (till vänster) spelar schack med Zbigniew Brzezinski vid Camp David 1978.
När The Guardian i förra veckan avslöjade att Förenta staternas regering avlyssnat bland annat den tyska förbundskanslern Angela Merkels mobiltelefon möttes det från flera håll med vad som förefaller vara uppriktig bestörtning och indignation, särskilt i Tyskland. Förbundskanslern själv uttalade sig i kraftfulla ordalag på lördagen under EU-toppmötet i Bryssel, och dagen innan citerades de tyska socialdemokraternas talesperson Michael Hartmann, i SvD: ”[avlyssningen] är bortom all föreställningskraft,” sade han (25/10).
Men är den verkligen det? På ytan kan åtminstone Hartmanns förvåning förefalla logisk: man spionerar inte på vänner och allierade, helt enkelt. Möjligtvis hade det funnits anledning att rationalisera ett sådant beteende under kalla kriget, när Förenta staterna agerade bålverk mot ett aggressivt och expansivt Sovjetunionen och DDR-agenter infiltrerade förbundskanslerns närmaste krets. Men vad är det man vill med Angela Merkels telefonkonversationer i dag, 22 år efter Sovjetimperiets kollaps? Kontrollera så hon inte rådgör med talibanerna i Pakistan eller knyter kontakter med al-Qaida-ledare i Algeriet?