Ambitiös söndag - men ont om humor

Under strecket
Publicerad
Annons

tv-krönika | Tisdag 11 mars
Det är något ledsamt över söndagar; en påminnelse om tidens obönhörliga gång när både veckan och helgen dör. Tv-tablån brukar förstärka söndagsalienationen med glåmiga familjeprogram med flams och lek. Men om man tittar närmare är söndagstablån i Sveriges television rik på bildningsambition och eftertanke, men knappast humor. Önskar man humor får man gå till fyrans Parlamentet och de slagfärdiga och snabbtänkta parlamentsledamöterna Helge Skoog, Pia Johansson, Babben Larsson och Robert Gustafsson.
I tvåan kan man börja kvällen med Kultursöndag - musik, litteratur och bildkonst i varsitt block. Det är välkammat, prydligt och hovsamt på gränsen till det utslätade. Särskilt Musikspegeln andas vördnad och konserverande bildad borgerlighet men är också ett andningshål där en tanke och en formulering får ta tid och två violinister får framträda som mycket mänskliga människor och inte som de strömlinjeformade, medievana frasmaskiner med svada som etern allt mer fylls av. Även
människan på gatan verkar ju numera född i en tv-studio, där inga tafattheter förekommer.

På Kultursöndag följer livsåskådningsmagasinet Existens. Det är ännu ett av dessa program där kameran skulle vilja vara någon annanstans och far runt i rastlös jakt. Det enda den uppnår är distrahering. De två programledarna vill gärna ödmjukt förmedla hur svårt det här med existentiella frågor är, varför vi får vara med när de planerar inslag och grubblar över tillvarons mening. Men förment ledigt mellansnack i tv blir varken ledigt eller äkta och ju mer de vill suggerera mig till att tro att det inte är tv jag tittar på utan två medmänniskor hemma hos mig, desto mer påminns jag om iscensättning och kontaktlöshet.

Annons
Annons
Annons