Annons

Ur varselklotetAmazons svensksatsning – allt annat än en vanlig serie

 Duncan Joiner och Abby Ryder Fortson.
 Duncan Joiner och Abby Ryder Fortson. Foto: Amazon Prime

”Ur varselklotet” kräver koncentration – en tv-serie som inte är ett dugg intresserad av att leverera cliffhangers eller ens traditionella fördjupningar.

Under strecket
Publicerad

”Science fiction brukar ju ofta utgöra konkreta hot mot mänskligheten, men här är det snarare en naturlig förutsättning.”

Foto: Jan Thijs/Amazon Prime

Redan förhandslänkarna från Amazon vittnar om att Nathaniel Halperns ”Ur varselklotet” inte är någon vanlig serie: i stället för den gängse teasern på tre–fyra löpande avsnitt – det som brukar krävas för att man ska fastna i intrigen – har man skickat ut tre separata avsnitt, bara vagt ihopkopplade med varann. 

Men så har ”Ur varselklotet” också en allt annat än vanlig skapelseberättelse. Den bygger nämligen på den svenske konstnären Simon Stålehags konstbok med samma namn, en svit sci-fi-motiv av ett fiktivt 1980-tals-Sverige där det finns en partikelaccelerator under marken på norra Mälaröarna och där de stilla, mjukt nostalgiska bilderna innehåller såväl kids i täckjackor och gamla Saab-modeller som robotar och svävande fantasifordon. Det är en estetik som gjort att det i lanseringen dragits paralleller till annan 80-talsblinkande sci-fi som ”Stranger things” eller ”Devs”, men den som bänkar sig framför ”Ur varselklotet” med förväntningarna på något sådant kommer nog att bli besviken: det här är i både ton, stil och tempo en helt annan sorts historia. 

Annons
Annons
Annons