Annons
X
Annons
X

Li Bennich-Björkman: Amartya Sen visar vägen mot en värdigare värld

Det ligger i hela samhällets intresse att även de svagaste kan råda över sina liv, och det är bara i en demokrati som detta kan åstadkommas. Den insikten ligger till grund för att den indiske ekonomen och filosofen Amartya Sen i år får ”statskunskapens Nobelpris”, Skytteanska priset.

Amartya Sen föddes 1933 i Santiniketan i den indiska ­delstaten Västbengalen och är verksam vid Harvard-­universitetet i Cambridge, USA.
Amartya Sen föddes 1933 i Santiniketan i den indiska ­delstaten Västbengalen och är verksam vid Harvard-­universitetet i Cambridge, USA. Foto: Raj K Raj/IBL

Amartya Sen, årets mottagare av Skytteanska priset i statskunskap, visade i sin bok ”Poverty and famines” (1981) på sambandet mellan svält och bristen på demokrati. Först när den politiska makten är beroende av hela folket och inte bara av de välmående eliterna, alltså när ett demokratiskt styrelseskick är etablerat, hamnar utsatthet på den politiska agendan och blir föremål för systematiska politiska reformer som får den att minska.

Sen lyfte därmed fram såväl demokratins avgörande ­betydelse som ojämlikhetens mänskliga pris. För när väl en svältkatastrof är ett faktum, slår den alltid mot de ­fattigaste. Amartya Sen får Skytteanska priset för sin mångsidigt inriktade gärning som ”kombinerar insikter om människans sårbarhet med kunskaper om den demokratiska politiska maktens möjligheter att lindra och ­avhjälpa denna utsatthet”.

Skytteanska priset utdelas i år för 23:e året i rad. Bakom priset står Skytteanska stiftelsen, som har rötter tillbaka till riksrådet Johan Skytte (1577–1645). Skytteanska priset har kommit att kallas ”statskunskapens Nobelpris”. Amartya Sen, som är utbildad ekonom och filosof, har emellertid redan mottagit Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1998). Så ­varför ett pris även i statskunskap? I Sens arbeten är demokrati och demokratins möjligheter att göra skillnad – genom återkommande val som belönar och bestraffar och genom den offentlighet där diskussion och opinionsbildning ständigt pågår – fundamental. Sen har oförtröttligt i sina analyser återkommit till den avgörande betydelsen av politisk frihet för mänsklig utveckling. Demokratins kärnelement – rätten att rösta, yttrandefriheten, organisationsfriheten och tryckfriheten – är för Sen definitionen av mänsklig utveckling, tillsammans med andra friheter, förutsättningar och förmågor.

Annons
X

Sen är en djupt humanistisk forskare och tänkare. Där andra ekonomer ofta valt att fokusera på det materiella omfamnar Sen i sin forskning människans hela existens. Hennes grundläggande behov av att ha kontroll över sitt eget liv – av att kunna välja – tar han som utgångspunkt för sin egen definition av utveckling, en förståelse som successivt kommit att påverka såväl FN:s utvecklings­program som Världsbanken. Först när friheten att välja och förutsättningar för att kunna välja ökar för flertalet är det riktigt att tala om utveckling. I den friheten ingår politiska friheter, inte som ett medel för att nå utveckling och välstånd, utan som en del av själva definitionen av utveckling. Så länge vi inte ser politiska friheter i Kina är det inte utveckling som äger rum, även om materiella framsteg kan vara för handen. I Indien, däremot, där demokrati (med undantag för några år på 70-talet) varit det förhärskande styrelseskicket sedan självständigheten 1947, har utvecklingen kommit längre och kommer långsiktigt att förstärka sig själv. Politisk frihet föder annan frihet som i sin tur leder till mer frihet.

Sen kan föra tankarna till den politiska filosofen Isaiah Berlin, som i sin berömda föreläsning ”Två frihets­begrepp” (1958) mejslade ut distinktionen mellan negativ och positiv frihet. Den negativa är det faktiska utrymme för handling som individen tilldelas av andra, där individen får vara i fred att fatta sina egna beslut. Den positiva friheten, betydligt mer omdiskuterad av Berlin-uttolkare, tar i stället sikte på vilka resurser, vilka förutsättningar, individen besitter för att på allvar kunna ta detta tilldelade utrymme i bruk. Kan jag agera om jag skulle vilja? Inom politiken är den klassiska liberala traditionen förknippad med den negativa friheten, socialliberalismen med dem båda och socialdemokratin (och demokratisk socialism) med den positiva. Sen uppehåller sig vid den positiva friheten och de förutsättningar den skapar, och hans optimistiska bedömning är att det unika med demokratin är att den utrustar människor med alltfler förutsättningar för att kunna utnyttja sitt tilldelade handlingsutrymme (som också det därmed växer). I ”Utveckling som frihet” (1999), en av Sens mest inflytelserika böcker, finns dessa tankar samlade.

Klass är livsavgörande. Klasstillhörighet har samband med centrala livsomständigheter, såväl i Sverige – med över 70 år av välfärdspolitik bakom sig – som globalt. Klass avgör i stor utsträckning utbildningsnivå, fram­tida inkomst och grundläggande attityder. Vid naturkatastrofer drabbas fattiga alltid hårdast; deras bostäder är sämre rustade, de har mindre pengar att lagra varor för att överleva perioder av svårigheter, vid epidemier är deras immunförsvar svagare. Klass är en av de viktigaste faktorerna som påverkar utsikterna att leva ett långt och friskt liv – något de allra flesta av oss oavsett kön, kultur eller ålder mest av allt önskar sig.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Harvard Study of Adult Development, ett projekt som följt över 750 män från 40-talet och fram till idag, hälften studenter på Harvard och häften från Bostons mest utsatta områden, har kunnat visa att de som har långa, friska liv oftare också har goda relationer med andra männi­skor. Även här spelar klass roll. Nära och innerliga relationer är svårare att upprätthålla om man är fattig, sjuk eller av andra anledningar inte kan förverkliga sin inneboende potential.

    Fattigdom inskränker friheten att kunna välja, och därför blir politiska reformer avsedda att minska ojämlikhet utvecklingsbefrämjande, enligt Sen. Här har han funnit samtalspartners i rättsfilosoferna Ronald Dworkin och John Rawls, som också de skrivit om social rättvisa och jämlikhet och starkt påverkat statskunskapen. ”The idea of justice” (2009), där Sen skriver om rättvisa, tillägnar han minnet av John Rawls.

    Inte bara klass skapar skriande ojämlikhet. Detsamma gäller kön. I stora delar av världen är det ett straff att födas till kvinna. Jämfört med mannens rättigheter är kvinnans begränsade, om de ens finns, medan förutsättningarna att utbilda sig, att försörja sig själv och att göra egna livsval ofta lyser med sin frånvaro. För hundratals miljoner kvinnor världen över – här är västvärlden ett undantag – är det individuella handlingsutrymmet alltså minimalt. Kvinnor är möjligen föremål för andras ibland välvilliga åtgärder men har litet eget inflytande; med Sens terminologi är de ofria och saknar förutsättningar att handla; de har ingen agens. Det kan därför tyckas självklart att frågan om kvinnors ställning och möjligheter sedan länge borde vara högt på forskningsagendan i utvecklingsforskning. Så har emellertid inte varit fallet.

    När Amartya Sen 1987 gav ut skriften ”Gender and ­cooperative conflicts” var han därför, liksom när det gällde betoningen av klass, banbrytande bland utvecklingsekonomerna. Här argumenterade han för att utvecklingsforskning behöver kön som ett separat fokus – bredvid klass, yrke, och familjestruktur – för att bättre förstå ojämlikhet och välstånd. En grundläggande konflikt ­mellan könen existerar och kommer till uttryck i alla samhällen, men med olika styrka. I en underbar mening fångar han det unika med konflikten mellan könen: ”En arbetare och en kapitalist lever vanligen inte under ­samma tak med delad oro, erfarenhet och gemensamt handlande. Den aspekten av ’gemensamhet’ ger konflikten mellan könen en alldeles speciell inramning.”

    Inom statskunskap och sociologi skriver många idag om intersektionalitet, det vill säga hur olika slags identiteter tillsammans kan förstärka underordning. Är du kvinna, lågutbildad och svart, är dina förutsättningar i det svenska samhället sämre än om du är en vit medelklassman. I ”Gender and ­cooperative conflicts” antyder Sen konturerna av en ­sådan analys när han lyfter fram de olika identiteter som en människa besitter, och hur de kan samspela. Själv har han berättat att hans egna erfarenheter av att vara ensamstående förälder (hans italienskfödda hustru Eva dog i cancer bara 43 år gammal och lämnade då Sen med två små barn) hjälpte honom att få syn på de svårigheter som ofta är kvinnans. Sedan dess har han i sin forskning ständigt betonat betydelsen av könsanalys och att lyfta fram ökningen av kvinnors förmågor och därmed frihet som avgörande för global utveckling. Pratichi Trust i Indien och Bangladesh, grundad av Sen, arbetar särskilt för kvinnors rättigheter till utbildning och sjukvård.

    Som liten pojke, i en privilegierad och intellektuell ­familj, bevittnade Amartya Sen svältkatastrofen i Bengalen 1943, som tog över 3 miljoner människors liv. Den ­insikt som långt senare skulle mogna till hans syn på utveckling som frihet fick fäste i honom redan då, nämligen att svälten ingalunda drabbade urskillningslöst; det var de längst ned på samhällsstegen som for mest illa. Som barn kunde han också se hur våldet mellan hinduer och muslimer drevs upp som en följd av politisk agitation, och hur en muslimsk daglönare knivhöggs till döds efter att i sin materiella desperation sett sig tvungen att leta jobb i de hinduiska kvarter där familjen Sen bodde. Fattigdomen tvingade Kader Mia, som han hette, att utsätta sig för stora risker. Den gjorde honom ofri att välja det han visste hade varit bättre.

    När Skytteanska priset tilldelas Amartya Sen är det för en forskargärning som aldrig upphört att sätta människans strävan efter ett värdigt liv i centrum. Innehållet i det livet kan och ska se olika ut, men centralt för Sen är att ett omistligt mänskligt värde ligger att kunna utöva inflytande över sig själv och sin väg. Demokratin bidrar till att förverkliga denna strävan genom val och politiska ­reformer; reformer som skapar rätt till utbildning, bred tillgång till sjukvård, anständiga bostäder och som avskaffar privilegier som bara baseras på kön. Sen visar att vi har redskapen till jämlikhet och värdighet i våra händer. Ansvaret att nyttja dem är vårt.

    Annons

    Amartya Sen föddes 1933 i Santiniketan i den indiska ­delstaten Västbengalen och är verksam vid Harvard-­universitetet i Cambridge, USA.

    Foto: Raj K Raj/IBL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X