Alvastras munkar öppna för nyheter

Efter ett par hundra år av slutet klosterliv i Alvastra ökade munkarna sina kontakter med samhället runt omkring. Besökare från omvärlden fick komma in och bo i ett gästhus som såg ut som ett vanligt stadshus, enligt en ny avhandling. Efter sig lämnade de världsliga ting som sporrar och dräktbeslag. Arkeologen Elisabet Regner tror inte att livet i de svenska klostren var så isolerat som det ofta beskrivs. Inte under senare delen av medeltiden. Mynt från många orter visar att ett stort kloster som Alvastra i Östergötland hade mycket varierade kontakter.

Under strecket
Publicerad
Annons

Elisabeth Regner försvarade nyligen sin avhandling ”Den reformerade världen” vid Stockholms universitet. Hon har använt det stora material som arkeologen Otto Frödin och medarbetare lämnade efter sig, från 30 års utgrävningar i Alvastra fram till 1953. 50 000 fynd finns i magasin, att dra slutsatser av.
Hennes arbete kompletterar de skriftliga källor som finns, främst jordeböckerna som talar om vem som ägde vad och testamenten. Hon vill visa hur livet innanför murarna formades och förändrades, så som det avspeglas i föremål och arkitektur.

Alvastra grundades 1143 av munkar som kom från cisterciensordens huvudkloster i Citeaux i Frankrike, inbjudna av drottning Ulvhild som var gift med kung Sverker den äldre. De fick den mycket vackra platsen vid Vättern och nedanför Ombergs sydsluttning som troligen var kungaättens huvudgård och ett gammalt maktcentrum. I närheten har man hittat en pålbyggnad som kan ha varit en samlingsplats redan för 6000 år sedan.
Där byggdes ett kloster enligt samma plan som för
ordens alla tidiga anläggningar. Enkelt och med få utsmyckningar, i huggen kalksten med typiska sneda kanter i basen.
Det kan vara svårt för nutiden att förstå vilken betydelse klostret fick i samhället, både religöst och i samhällslivet i övrigt. Religiöst blev det en central och vördnadsbjudande institution. Adeln donerade mark, och döttrar till de nunnekloster som också byggdes.
Materiellt tog det över allt mer mark och startade en omfattande produktion. Cisterciensklostren var alltid beroende av sitt närområde. Det mesta praktiska arbetet utfördes av lekbröderna, som tillhörde klostret utan att vara munkar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons