Annons
X
Annons
X

Älskar sitt jobb efter 41 år som lärare

Kan läsandet och skrivandet inspireras av erfarenheter utanför klassrummet? Ja, det anser i alla fall lågstadieläraren Gunilla Mejrud Davéus som tror på sin egen förmåga att hitta kreativa pedagogiska lösningar.

Lärarfokus
Gunilla Mejrud Davéus är lågstadielärare i Margretelundskolan i Österåkers kommun utanför Stockholm.
Gunilla Mejrud Davéus är lågstadielärare i Margretelundskolan i Österåkers kommun utanför Stockholm. Foto: Cecilia Burman

Det surras och tittas nyfiket åt mitt håll i klass 3C på Margretelundskolan i Åkersberga. SvD Läs & Skriv fick ett tips om att en lärare använt Lisa Bjärbos författarskola i tio delar – som publicerades här på sajten för ett år sedan – i undervisningen och nu är vi på besök i Gunilla Mejrud Davéus klassrum.

Hennes mål för dagens svensklektion är att introducera ett tjugotal 8-åriga och 9-åriga elever till den del av berättandet som kallas dialog. Vad är det för något egentligen? Vad krävs för att föra en dialog? Hur skriver man en dialog?

Författarskolan: Dialog svd.se

Gunilla samlar eleverna runt sig på golvet och tar avstamp i lägervistelsen som klassen gjorde för ett par veckor sedan. Var det möjligt att några eleverna bråkade med sina föräldrar om vad de skulle packa ner i väskan? Jo, det har de flesta erfarenhet av. Och vad behöver man för att kunna bråka?

Annons
X

– Tålamod, föreslår en.

Många ivriga förslag följer innan någon knäcker nöten:

– Argument.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Exakt, man behöver argument, svarar Gunilla och vänder sig till en av eleverna i utkanten av gruppen:

    – Om man tar ordet argument och gör det till ett verb, vad blir det då?

    En kort betänketid följer.

    – Argumentera!

    – Ja, och visst måste man kunna argumentera för att kunna bråka med mamma och pappa, bekräftar Gunilla.

    Du kan inte bara säga till barnen ”idag ska vi skriva en dialog”, utan du måste motivera dem och skapa en plattform först.

    – Och vad händer när ni bråkar?

    – Jag går därifrån.

    – Jag brukar gå upp till rummet och smälla igen dörren!

    – Vi börjar skratta.

    – Jag tar min mobil och sätter mig för mig själv.

    – Fast sedan brukar mamma komma och säga förlåt.

    Så vad är det man gör när man bråkar?

    – Pratar, kommunicerar, skriker, tjatar, lyder förslagen.

    – Och vad är det för tecken som man skriver ut i text när man vill visa att det är någon som säger något, fiskar Gunilla.

    – Det där strecket…

    – Talstrecket, precis.

    Samtalet har flyttat upp till svarta tavlan och eleverna har hittat tillbaka till sina platser runt borden. De får i uppgift att två och två skriva en dialog där en nioåring bråkar med en förälder inför ett läger. Flera berättelser kretsar kring klädsel, vad som ska tas med och inte, och om hur man löser konflikten.

    När de är klara samlar Gunilla ihop deras texter och låter eleverna ta rast. Dialogerna ska hon läsa senare, och längre fram under terminen, när fler bitar i skrivprocessen fallit på plats ska de få återvända till de olika delarna i författarskolan som de skrev i början av terminen. Knyta ihop säcken och foga samman de olika bitarna. Slutresultatet ska bli en berättelse förlagd till lägermiljön.

    Förhoppningsvis kan eleverna då använda de tips dom fått och de strategier de tränat på.

    Gunilla förklarar tanken bakom lektionens upplägg.

    – Du kan inte bara säga till barnen ”idag ska vi skriva en dialog”, utan du måste motivera dem och skapa en plattform först. Sedan blir ju nästa steg att jag läser det här och se vad vi landar i, kanske tar jag upp ett exempel som jag tycker är bra, eller märker att vi måste prata mer om vad en dialog är. Men det är en process, broar byggs inte på en dag.

    Alicia Chausseur, 8 år och Lukas Nuss, 9 år tycker om att skriva. "Svenska är mitt roligaste ämne för när man skriver får man använda sin fantasi. Och man kan skriva skämt i böcker också, det är kul", säger Alicia. Foto: Cecilia Burman

    Det var i somras som Gunilla Mejrud Davéus upptäckte SvD Författarskolan och bestämde sig för att ”plocka russinen ur kakan” och utnyttja övningarna i sitt eget klassrum.

    – När jag läste den kände jag, ja man lär sig saker hela tiden, och eftersom den var så strukturerad blev jag nyfiken, hur långt kan jag ta barnen?

    Under hösten har hon hunnit med att peta in alla delar av skrivprocessen i undervisningen, på olika sätt och i olika grader.

    – Författarskolan var ett skelett som jag kunde bygga kring, och därför fungerade det bra för mig.

    Lärare kan vara snabba att ta till sig färdiga kit, men jag tycker att undervisning är roligare om du letar i din egen verklighet.

    Men varför stanna i klassrummet förresten? I början av terminen tog hon med sig klassen på läger vid Lännasjön. Med sig i bagaget hade de såväl läroplanen som leklusta. Under tre dagar utforskade Gunilla och eleverna olika ämnen genom omgivningarna och kreativa aktiviteter.

    Att försöka räkna ut hur många förpackningar korv man måste handla till 26 elever blev en matematisk utmaning, att skriva dagbok under en dag eller fantisera om en bakgrundshistorien till ett kvitto (en övning från SvD Författarskolan) blev svensklektion, och en tipspromenad där allemansrätten repeteras kvalade in som samhällskunskap/naturvetenskap.

    Efter hemkomsten finns massor att arbeta med, bland annat ska de söka fakta i text och på internet om olika växter och djur, skriva dikter om dass och instruktionstexter om hur man kokar äppelmos.

    – Jag vet att alla inte orkar eller kan åka på läger, och det har jag respekt för, det tar mycket tid och det är ett stort ansvar. Men tycker man att det är kul är det ett guldläge!

    – Det är så viktigt att hitta själen i jobbet, många så kallade pedagogiska tips är bara arbetsblad där det står fyra uppgifter och man kallar det för en lektion. Men jag vet att jag får med mig allt när jag gör en sådan här sak, och jag vet att mina barn kan nå sina mål utan arbetsböcker, säger Gunilla.

    "Föräldrar är så stressade över att andra skolor gör si eller så, men undervisningen ska vara likvärdig, inte likadan i alla klassrum. För att eleverna ska tycka att det är roligt måste det vi gör komma från mig som pedagog och mina elever i samverkan", säger Gunilla Mejrud Davéus. Foto: Cecilia Burman

    Gunilla Mejrud Davéus har varit lärare i 41 år. Mycket har hänt sedan sjuttiotalet, men i grund och botten har hon alltid utgått från sig själv i undervisningen, men vill samtidigt hänga med i utvecklingen.

    – Jag sparar ingenting utom goda tankar och skulle aldrig ta fram en pärm från sex år tillbaka och hålla en lektion utifrån den. Jag har utvecklats, samhället förändras, er författarskola i SvD fanns inte för sex år sedan, säger Gunilla.

    Den stora nytändningen kom omkring 2001 när hennes egna barn flyttade hemifrån och hon fick mer tid att fundera över sin yrkesmässiga utveckling. Under en kurs i Nya Zeeland introducerades hon till nya teorier om lässamtal och läsförståelse, där stort fokus läggs på att prata om text och språk med eleverna.

    Ett arbetssätt som hon känner igen i Läslyftet, Skolverkets satsning på kompetensutveckling bland lärare som arbetar med språk, läs- och skrivutbildning.

    – Vi diskuterar texten och resonerar kring skillnaden mellan en faktatext och en skönlitterär text. Vad är era erfarenheter och så vidare. Och så lär man sig av varandra. Det besparar mig många ”tråkiga” lektioner.

    Framför allt började hon använda sin egen kreativitet i stället för att förlita sig på enbart på färdigtryckta läroböcker.

    – Dela gärna med dig av idéer, men du måste utgå från dig själv i din undervisning. Jag har otroligt kreativa och kompetenta kollegor, men jag kan nästan aldrig ta ett färdigt arbetsblad från någon annan för då är det inte mitt.

    – Jag skulle önska att ”dela med sig” i högre utsträckning innefattade idéer och förslag, verktyg helt enkelt, mer än färdiga lösningar, säger Gunilla Mejrud Davéus.

    Annons

    Gunilla Mejrud Davéus är lågstadielärare i Margretelundskolan i Österåkers kommun utanför Stockholm.

    Foto: Cecilia Burman Bild 1 av 3

    Alicia Chausseur, 8 år och Lukas Nuss, 9 år tycker om att skriva. "Svenska är mitt roligaste ämne för när man skriver får man använda sin fantasi. Och man kan skriva skämt i böcker också, det är kul", säger Alicia.

    Foto: Cecilia Burman Bild 2 av 3

    "Föräldrar är så stressade över att andra skolor gör si eller så, men undervisningen ska vara likvärdig, inte likadan i alla klassrum. För att eleverna ska tycka att det är roligt måste det vi gör komma från mig som pedagog och mina elever i samverkan", säger Gunilla Mejrud Davéus.

    Foto: Cecilia Burman Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X