Recension

The good heartÄlskade outsiders

Under strecket
Publicerad
Annons

Begåvade islänningen Dagur Kári har efter Nói albínói (2003) och Dark horse (2005) nu gjort sin första engelskspråkiga film som utspelar sig och till större delen är inspelad i New York (med isländskt team och delvis franska producenter). Han håller fast vid sina älskade outsiders, som alltid presenterade med en allvarsam humor: The good heart är en sepiatonad christmas tale om en sociopatisk, hjärtsvag barägare, Jaques (Brian Cox) som plockar upp en skör och självmordsbenägen ung man (Paul Dano) ur rännstenen, bokstavligen, för att få en arvtagare till sitt kungarike, en sån där gammal fin bar på Manhattan där stammisarna tillbringar halva sina liv och firar nyår. Det här är en slags saga och just New York gör det ännu lättare att bygga en egen värld av miljöer och interiörer som inte fått ny patina på många decennier, och omsorgsfullt plockade biroller ger fin lokalfärg.

Dagur Káris ansats är alltså god men han bygger på lite för tunn is och sätter igång saker utan att ha någon riktig plan för hur de ska avslutas. Och det är något som inte klickar helt mellan Brian Cox, som i princip är en snabbpratande enmanshow, och Paul Dano, som lämnas lite för mycket vind för våg i sitt något affekterade porträtt av överkänslighet. Vändpunkten när en flygrädd flygvärdinna dyker upp och genererar triangeldrama är för banal, ledtråden i titeln blir snabbt övertydlig. Lite stramare tyglar hade nog gjort underverk.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons