X
Annons
X

Almedalen borde ifrågasättas mer

Varje år, efter politikerveckan i Almedalen, prövar någon skribent tanken att festivalen är en dålig sak, och når slutsatsen att den trots allt är en demokratisk bonanza. Om den kritiska attityden mot förmodan bär hela vägen möts den av tystnad, alternativt tillrättavisningar. Någon säger: men seminariet om kolkraftverk i Tyskland, med panel från alla partier, denna viktiga fråga, och rapporten som låg till grund var så inträngande. Hur kan det inte vara bra för demokratin? Motargumentet är irrelevant, alternativt dåligt. Veckans särskiljande drag är inte seminarierna. Sådana arrangeras i mängder av andra sammanhang. Typiskt får viktiga initiativ större genomslag övriga veckor, då de inte konkurrerar med poänglösa partiledartal, hundratals jippon och en ändlös följd av partyn; bland Almedalens tydligaste egenskaper är snarast att veckan dränker viktiga diskussioner.

Något är konstigt med bristen på kritik. Så gott som alla av tyngd i politikbranschen – folkvalda, tjänstemän, journalister, opinionsbildare – är där. Det är människor som annars pratar öronen av varandra i frågor man knappast ens visste fanns, men Almedalen rullar på oreflekterat. Jag kan inte föreställa mig att något annat inslag i politikens verklighet i Sverige, som kostat så mycket, engagerat så starkt, involverat så många, bevakats så hårt, samlat så mycket makt, skulle ha tillåtits växa fram utan omfattande diskussioner kring själva grundfrågorna: är det bra för politiken, bra för demokratin?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X