Annons
X
Annons
X

Allting vilar på rättssäkerheten

OP-ED LAG & RÄTT

”Rättssäkerhet är inte något man blir särskilt populär på.” Orden är Göran Lambertz och formulerades när han avgick som Justitiekansler i slutet av förra året.

Det är nog sant i fråga om brott och straff. Rättsäkerheten för den som misstänks för brott – ytterst att ingen ska dömas utan fullgod bevisning – ställs ofta mot rättstryggheten, det vill säga var och ens skydd mot att bli utsatt för brott. I den matchen plockar i regel hårdhandskar fler poäng än silkesvantar.

Änd å handlar rättssäkerhet om så mycket mer än olika avvägningar vid brottsbekämpning. Minst lika viktigt är hur enskilda människor i vardagen behandlas av kommunala tjänstemän, statliga myndigheter och politiska beslutsfattare. Det handlar om bygglovet för sommarstugan, tillståndet för uteserveringen, antagningen till högskolan, granskningen av deklarationen, prövningen av medborgarskapsansökan och så vidare.

Annons
X

Rättssäkerhet handlar till att börja med om formen: Lagar och regler ska ha kommit till på rätt sätt och vara tydliga. Beslut ska vara förutsebara. Lika fall ska bedömas lika. Dessutom måste en rättslig prövning ske inom rimlig tid. Men det stannar inte vid processuella garantier. Den andra sidan av myntet handlar om kvalitet. Lagar, regler och beslut får inte ha vilket innehåll som helst, inte ens om de klarar alla formkrav.

Totalstopp för demonstrationer, förbud mot att gå med i facket eller att stå utanför, tvångsinlösen av egendom för rent kommersiella ändamål, sortering av jobbsökande till statliga tjänster efter etnisk bakgrund, livslånga näringsförbud – det finns många möjliga lagar och beslut som inte skulle vara acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt även om de kommit till i laga ordning.

I Sverige var oinskränkt folkstyre länge det enda värde som erkändes som sant demokratiskt. Men i dag är nog de flesta, åtminstone i teorin, överens om att respekten för individens fri- och rättigheter är ett minst lika väsentligt inslag för att vårt land ska kunna kalla sig en demokratisk rättsstat. Enskilda människor och minoriteter måste skyddas mot maktmissbruk och övertramp även om förgripligheterna har majoritetens välsignelse. Skyddet ska ytterst garanteras av oberoende domstolar.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det här konkretiseras både i våra egna grundlagar och i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som blev svensk lag 1995. Och utvecklingen de senaste 15 åren är entydig: Möjligheterna för enskilda att överklaga ingripande beslut och begära skadestånd för övertramp har stärkts rejält. Men människor möter fortfarande svåra hinder. Man måste känna till sina rättigheter och veta hur man kan hävda dem rättsligt. Man måste våga sätta sig upp mot mäktigare och resursstarkare motparter – som i allt högre grad är allianser mellan offentliga och kommersiella aktörer, eller ”halvoffentliga” aktörer med starka partsintressen som fack och arbetsgivare.

    För den som tar rättssäkerhet på allvar finns här hur mycket som helst att göra – politiskt, rättsligt, opinionsmässigt. Och, sannolikt, finns här många popularitetspoäng att vinna på köpet.

    Gunnar Strömmer är jurist och verkställande ledamot i Centrum för Rättvisa. gunnar.strommer@centrumforrattvisa.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X