Alltför populärt att avsätta Bildt

I Aftonbladet i går dansade Carl Bildt fredsdans
i discotakt. Detta sedan utrikesministern i en
paneldebatt i Bryssel – tillsammans med Georgiens president Michail Saakasjvili – propagerat för diskotek som konfliktlösning. Inte så lysande kan det tyckas. Men inte heller mer än ett skämtsamt sätt att påminna om betydelsen av mötes-platser i konfliktfyllda regioner.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är snarare reaktionen som är intressant. Enligt Aftonbladet tror inte social­demokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin sina öron. Korkat, är hans kommentar. Med tillägget att:
”Vilken del av världen Bildt än åker till så blir det problem. Den politiska trovärdigheten naggas i kanten varje dag.”
Det är förstås strunt. Men däremot kan Ahlins uttalande ses som uttryck för att Bildt numera anses vara lovligt byte. Det är ett exempel på att den styrkeposition med vilken han återinträdde i politiken har undergrävts på hemmaplan. Giganten har krympt i de politiska motståndarnas ögon. I opinionen finns dock fortfarande stort stöd.

Det är inte utrikespolitiken som har skapat problem för Bildts trovärdighet, utan det är hans privata affärer före Reinfeldts fråga som gör att han valsar runt i medierna. Expressens P M Nilsson tar varje chans avsätta honom. Det är uppenbart att man kan ha olika uppfattning om affärerna, men kärnfrågan är förstås om de är av sådan art att ”affären” motiverar hans avgång. SvD anser inte det.
Bildt har arbetat för och ägt aktier i Lundin Petro­leum med verksamhet i Sudan. Styret i Sudan är förfärligt, men är slutsatsen att man inte kan bedriva verksamhet i länder med odemokratiska regimer. Hur blir det då med t ex Kina?

Annons
Annons
Annons