Annons

Mats Dahllöv: Alltför ljuv musik för sovjetiska öron

Stalins missnöje med Sjostakovitjs ideologiskt bristfälliga musik gjorde att premiären av den fjärde symfonin fick ställas in. Den unge kompositören såg sig nödd att byta tonspråk, och den ratade ­symfonin – som idag spelas på Östersjöfestivalen – förblev hans rikaste skapelse.

Publicerad
Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975).
Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975). Foto: IBL

Frågan om konstens förhållande till politiken har alltid varit delikat. Från Platons uteslutning av konstnärerna från sin ­idealstat, till 70-talets politiska konst och dagens debatter om kulturmannen, identitetspolitik och kulturell appropriering. Under Stalins skräckvälde handlade den om liv och död. Konstnärerna förväntades dels sprida maktens världsbild, dels skapa storslagna verk som skulle överträffa såväl den historiska konsten som den i väst. Någon som hela livet balanserade mellan konstnärlig integritet och politisk anpassning i detta klimat var tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975) som genomlevde, och överlevde, maktens hårda och lynniga styre. Hans fjärde symfoni skrevs 1935–1936 under inledningen av Stalins stora utrensning, där hundratusentals, om inte miljontals, människor avrättades. Premiären ställdes in, med fruktan för konsekvenserna av ett dåligt mottagande. I kväll framförs denna Sjostakovitjs kanske främsta symfoni på Östersjöfestivalen.

Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975).

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons