Recension
Allt vad man kan kräva av Jakob Hellman
Jakob Hellmans ”Äntligen borta” är ett album som ödmjukt säger ’men okejrå, här är tio nya sånger och en psalm’. Men det är ett betydligt mer intressant album än det låtsas vara.
Såsom millennieskiftet behövde en Håkan Hellström skrek det sena 1980-talet efter en Jakob Hellman.
Någon som var kapabel att fylla tomrummet som med mycket jämna mellanrum uppstod i ett raggarland där de gitarrbaserade alternativen till flanellskjortornas rockmytologiska fostran var lika få som de var musikaliskt konformistiska.