Annons

SusAllt som lever vet hur döden ser ut

Agnes Gerner, född 1984, arbetar som bibliotekarie. Hennes debutdiktsamling ”Skall” nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2014. Samma år tilldelades hon Katapultpriset.
Agnes Gerner, född 1984, arbetar som bibliotekarie. Hennes debutdiktsamling ”Skall” nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2014. Samma år tilldelades hon Katapultpriset. Foto: Sofia Runarsdotter

Arma djur! Maja Thrane läser Agnes Gerner nya diktsamling ”Sus” (svin på latin) som en uppmaning att se till alla varelsers egenvärde bortom vår brutala slaktkultur.

Under strecket
Publicerad

Agnes Gerners första diktsamling ”Skall” var en njutbar utforskning av transcendensen, där diktjaget ledigt rörde sig mellan olika skepnader. Den var också ett försök till förspråklig skapelseberättelse, till att låta människodjurets liv och sorg komma till tals via förnimmelserna före våra smarta analyser av dem, och – som Josefin Holmström konstaterade i sin anmälan av boken här i SvD för tre år sedan – på trots mot den likgiltiga materien som verkar i våra kroppar. De lekfulla förflyttningarna mellan människa och djur förde också tankarna till Ovidius ”Metamorfoser”.

Även jag tycker mig ana Ovidius närvaro, här i den nya diktsamlingen ”Sus”, men då inte så mycket i frågan om förvandling och transcendens som i ett litet infogat stycke om Pythagoras. För istället för skapelse och förvandling befinner vi oss nu på en mörk ark bland andra kroppar ”myllrande som flugor / kring sitt eget kött”, på väg inte till livet, men till slakt. Vilka stränder, frågar sig den jaglösa rösten, kan finnas invid ett hav som detta? Jo, den karnivora människans strand, där djurets värde mäts i dess konsumtionsvänlighet.

Annons
Annons
Annons