Annons
X
Annons
X

Allt kan inte vara våldtäkt

En högljudd och okritisk opinion med juridikprofessor Madeleine Leijonhufvud i spetsen har vilsefört lagstiftarna och fått till stånd ett våldtäktsbegrepp som kan innehålla alla möjliga beteenden, skriver kammaråklagare Rolf Hillegren.

Eftersom våldtäkt sedan gammalt ansetts vara ett allvarligt brott har minimistraffet en gång i tiden bestämts till två års fängelse. Förr visste alla vad en våldtäkt var.
I dag måste man dessvärre fråga sig vilken typ av våldtäkt någon råkat ut för, om man vill veta vad som hänt.
Detta beror på att vi numera har ett våldtäktsbegrepp som rymmer ett stort antal beteenden – såväl med som utan våld.

Skälet härtill är att en högljudd och okritisk opinion, som fixerat sig vid just ordet våldtäkt, lyckats få till stånd en ny lagstiftning på området. Ingen tycks ha reflekterat över konsekvenserna, trots att dessa varit kända.

Men nu börjar de visa sig i praktiken. För tillfället gäller frågan hur man ska se på samlag mellan vuxna män och 13–14-åringar. Detta med anledning av ett par domar där Högsta domstolen låtit förnuftet styra och valt den mildare och språkligt mer korrekta rubriceringen sexuellt utnyttjande i stället för våldtäkt.
Snart lär vi få se andra frågeställningar då den nya lagstiftningen i många fall kommer att
skapa ytterligare problem vid val av såväl brottsrubricering som påföljd.
I SvD 17/3 citeras en riksdagsman som säger: ”Vi kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att flera 13-åringar inte ska få brotten bedömda som våldtäkt.”
På så vis! Är det verkligen rubriceringen som är det viktiga? Och är det offret som ska bestämma brottsrubriceringen?

Annons
X

Det är möjligt att det ger bättre offerstatus att vara våldtagen än sexuellt utnyttjad, i synnerhet i dessa tider när allt högre skadestånd döms ut. Men det är orimligt att offret ska få styra brottsrubriceringen.

Den möjligheten finns inte vid några andra brott. Den bestulne får finna sig i att vara bestulen även om han skulle anse sig vara rånad.
Det väsentliga vid alla typer av lagöverträdelser borde vara att den skyldige får ett straff som står i proportion till gärningen, oavsett dess namn.
Om en 25-åring med fagra löften förmår en 13-åring till samlag är detta klandervärt och ska bestraffas, då det strider mot gällande rätt. Kärnfrågan är dock om det förtjänar två års fängelse.
Den som besvarar frågan med ja, bör betänka att det krävs mycket för att någon i Sverige ska dömas till ett så långt straff. En kniv i buken med tillhörande livsfara taxeras ofta till ett års fängelse.
Det är beklagligt att de som stirrat sig blinda på ordet våldtäkt inte inser att här finns ett problem som inte är obetydligt.

Situationen blir inte bättre av att tätplatsen bland opinionsbildarna intas av Madeleine Leijonhufvud, som trots innehav av professur i juridik, förefaller ha tappat sinnet för proportioner.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Om samlag med 13-14-åringar ska ge två års fängelse, samtidigt som samlag med 15-åringar är straffria, måste vi rimligen se över hela påföljdssystemet i repressiv riktning.
    Det är en klar fördel om rättsreglerna i största möjliga utsträckning får vara rimliga, genomtänkta och begripliga.

    Rolf Hillegren

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X