Annons
Recension

EternellerAllt kan inte vara en roman

Under strecket
Publicerad

Vad är en roman? Det är en fråga som oundvikligen infinner sig efter läsningen av Viktor Johanssons debut i genren med Eterneller. Författaren har redan en uppmärksammad och prisbelönad diktsamling av det mer experimentella slaget på meritlistan (”Kapslar”, 2007). Att växla över från poesi till prosa eller tvärtom har blivit en allt mindre dramatisk affär för yngre svenska författare. Överskridandet av genregränser och kulturella kretslopp har blivit legio. Eller snudd på norm. Så har vi blivit vana vid respektlösa mixningar av Homeros, MTV, sonetter, deckare och deklarationsblanketter.

Flera av dessa gränsöverträdelser har haft sin tydliga hemhörighet inom särskilt den språkmaterialistiska lyrikens domäner. Man kan stundom få ett intryck av en länge efterlängtad revansch på romanen, denna den mest öppna och kannibalistiska av genrer. Om romanen brukar man säga att det är den enda litterära genre som kan inkorporera alla andra, inte bara litterära genrer, utan texttyper över huvud taget. Alltså kan en roman inlemma dikter, filmmanus, skådespel, bruksanvisningar, lagtexter och recept. Det omvända förhållandet vore en otänkbarhet, av en massa väldigt olika skäl. Men nu har det alltså blivit lyrikens tur. Eller?

Annons
Annons
Annons