Annons
X
Annons
X

Allt fler ser villan som en bankomat

KOLUMN

Är det inte märkligt att en bostadsaffär i någon av landets storstadsregioner ofta är viktigare för din livsinkomst än vilken universitetsutbildning du väljer – eller varje löneförhandling som anställd? Vad ger detta för konsekvenser?

Ekonomiska ojämlikheter i det svenska samhället avgörs inte av vad vi tjänar utan hur mycket kapital vi har. Du kan egentligen bara bli stadd vid kassa genom att äga företag, aktier, fastigheter – eller dra en vinstlott. Och det kan inte ens ett femte jobbskatteavdrag råda bot på.

Att äga eller inte äga sin bostad har under de senaste 15 åren varit den största vattendelaren mellan fattiga och rika. Hushållens förmögenhet är nämligen i stor utsträckning bunden i våra hem, och prisutvecklingen har varit rekordartad. I budgivningarna har många lagt på hundra tusen utan att blinka, inte minst under senare år när räntan varit löjligt låg. Dessutom betalar staten för 30 procent av lånekostnaderna. Så länge vi inte säljer bostaden med förtjänst och flyttar till hyresrätt agerar många som att köpeskillingen räknas i Kalle Anka-pengar. De är bara en fiktiv siffra som man betalar lite ränta på. Men det är riktiga pengar.

Annons
X

Många unga, högutbildade medelinkomsttagare i Stockholm är lånemiljonärer. Fortsätter prisrallyt uppåt kan de fortsätta att använda sina villor och innerstadsbostadsrätter som bankomater för att plocka ut ännu mer pengar och åka till Bahamas på semester eller köpa en teppanyakihäll. Vad sänder det ut för signaler i ett samhälle?

Att investera och konsumera för lånade pengar har i det korta perspektivet varit klokare än att spara och utbilda sig. Det är mot denna bakgrund man ska se Folkpartiets Carl B Hamiltons kloka förslag om att sänka ränteavdragen en smula. För den som är satt i skuld är inte i egentlig mening fri. Dessutom är riskerna med att vara högt belånad betydande: en ny Lehman Brothers, en bostadsbubbla i Kina, ett bankrutt Spanien…

Men det är inte särskilt förmånligt att amortera på sina bostadslån. Många gånger ger banken en ränta på omkring två procent på sparkontot, medan det går att låna pengar till bostaden för 2,5 procents ränta. Staten betalar för 30 procent av räntekostnaderna – samtidigt som den kräver 30 procent i skatt på sparavkastningen. Sverige har också högre skatt på sparande och arbete än på de flesta håll i Europa. Dessutom håller Riksbanken nere priset på pengar, och inflationen pressar ner realräntan ytterligare. Detta gynnar dem som lånar och missgynnar dem som sparar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    På så sätt sänder staten ut mycket märkliga signaler till medborgarna. Att hushållen betalar av på sitt skuldberg är lika viktigt som att staten gör det. Det är hög tid genomföra en skattereform så att fler får ihop en årslön på banken och då måste vi skapa bättre incitament så att strävsamhet och sparsamhet premieras.

    En grundplåt med egna kronor skulle också öka svängrummet i vardagen på oanade vis. Fler skulle kunna byta jobb, skola om sig, starta eget, ägna mer tid åt barnen – eller köpa vingar för pengarna och flyga ut över ängarna.

    Sofia Nerbrand är fri skribent och ordförande i Bertil Ohlininstitutet.
    sofia.nerbrand@gmail.com

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X