Annons

Ulf Ellervik:Allt du hört om tungans smakzoner är fel

Foto: Ill: Emma-Sofia Olsson

Fortfarande får barn lära sig att tungan har en smakzon för var och en av de fyra grundsmakerna – trots att grundsmakerna är minst fem och tungan inte har några sådana zoner. I serien om samtidens myter konstaterar kemisten Ulf Ellervik att smakkartan bygger på ett enda stort missförstånd.

Under strecket
Publicerad

Kan det vara så att du i grundskolan, kanske på mellanstadiet, fick prova att försiktigt droppa sockerlösning på olika delar av tungan? Kanske var det även så att du sedan gick vidare med salt, sur och besk smak? Tanken var att komma fram till en karta över var vi kan känna de fyra grundsmakerna på tungan. Sötma skulle kännas längst fram på tungspetsen, sälta på sidan, surhet lite längre bak och beska längst bak vid tungroten. Skönheten med experimentet är att det är enkelt att genomföra, det är ofarligt och det inkluderar dig själv – något som leder till bättre uppmärksamhet. Det finns egentligen bara två problem med detta klassiska försök – det finns inga smakzoner och antalet grundsmaker är inte fyra.

Innan vi går in på hur det kom sig att grundskoleelever över hela jorden letar smakzoner på tungan måste jag avlägga en bekännelse. Även jag har fallit för, och vad värre är, hjälpt till att sprida myten om tungans smakkarta. Vetenskap handlar om att ställa upp hypoteser som sedan testas och ifrågasätts. Detta är förstås extra viktigt i läroböcker och i fallet med tungans smakzoner är det enkelt att kontrollera, och när jag tänker tillbaka på experimentet i mellanstadiet kan jag inte påminna mig att jag faktiskt kunde känna några större skillnader. Trots det inkluderade jag smakkartan i en lärobok eftersom den förväntades vara med.  

Annons
Annons
Annons