Recension

Allt är åt helvete i vår tids Kalle Anka

Vilsna björnar, en havererad kärnfamilj och nattsvarta dagboksanteckningar. Ida Säll har satt tänderna i tre aktuella seriealbum.

Under strecket
Publicerad
Joakim Pirinens ”Kommissarie Kvadrat”

Joakim Pirinens ”Kommissarie Kvadrat”

Annons

Jag tänker på de barn som aldrig orkade med Kalle Anka, i alla fall inte de serier som innehöll Kalle själv. Eftersom allt gick åt helvete, alltid. Det fanns inget hopp. Berättelsen skulle knappt hinna börja innan Kalle förstört det fungerande, gjort sig ovän med alla han älskar eller försatt sig i omfattande ekonomisk skuld. Själv hyste jag som tvååring liknande känslor för ”Max lampa”: Max skulle falla handlöst från bordet i sitt försök att nå den lysande lampan, det var bokens crescendo och hände varje gång. Det var ingen idé att läsa.

Joakim Pirinen tecknar för vuxna, tror jag. Det är tur. Här finns lika litet hopp som i Kalle Anka. I hans elfte seriealbum ”Kommissarie Kvadrat” har familjen björn nyss fått semester. Det är sommar i landet Perineum (latin för mellangård), och den namnlösa huvudstaden med en miljard invånare planerar björnarna en resa. Pappan har råkat spränga stadens alla zeppelinare, mor och barn åker därför kärnobil. Den går på kärnkraft. Men reaktorn börjar läcka, kärnobilen krockar med maneter och björnarna riskerar härdsmälta. Och mor björn säger bekymrat till sitt barn: ”Nu kanske det vore bättre om du tog över ratten, du som spelat mer dataspel än vad jag har gjort.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons