Annons
X
Annons
X

Alliansregeringen utmanar inte EU

Inte en enda gång har regeringen på eget initiativ tagit rättslig strid mot EU:s regler. Facit för den tidigare S-regeringen är fem ärenden. Svenska parlamentariker har en lång lista där de anser att de borgerliga kunde agera. Enligt professor Carl Fredrik Bergström missar ett passivt Sverige ett viktigt verktyg för att påverka EU.

”Det finns få saker som jag är så stolt över.”

Orden är socialdemokraten Lena Sommestads. Som färsk miljöminister drog hon och regeringen EU inför rätta 2004. Deras mål var att få till ett totalförbud för användning av bipyridindiklorid, vanligen kallat parakvat, ett ogräsmedel som är så giftigt att det till och med kan vara livshotande.

Det tog tre år men mitt i högsommaren 2007, när den socialdemokratiska regeringen ersatts av en borgerlig, kom EU-domstolens utslag.

Annons
X

– Parakvat är ett fruktansvärt ämne som kräver väldigt mycket skyddsutrustning om man ska kunna hantera det. Att vi i EU gick före resten av världen och förbjöd det var otroligt viktigt, säger Lena Sommestad.

En medlemsstat som anser att ett beslut strider mot EU-rätten och EU:s grundläggande regler har rätt att få frågan prövad av EU-domstolen. En regering inkommer då med en ”ogiltighetstalan”. Förbudet mot parakvat var den första - och hittills - enda svenska segern i en sådan process. Ingen av den socialdemokratiska regeringens fyra övriga frågor vann gehör hos domstolen.

Alliansregeringen har för sin del under sju år vid makten ännu inte initierat ett enda ärende. Professor Carl Fredrik Bergström, expert på EU-rätt, tycker att regeringens passivitet är anmärkningsvärd.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Det är ju tio år där det här instrumentet inte har använts. Det finns EU-lagar där den svenska regeringen har signalerat att den inte är med på noterna men där man ändå inte har försökt bekämpa besluten med rättsliga medel.

    Flera svenska EU-parlamentariker anser att Sverige borde bli bättre på att ta strid med EU.

    – Jag blir förvånad över att regeringen sitter med armarna i kors när det gäller att försöka överpröva EU-beslut, säger socialdemokraten Marita Ulvskog.

    Hon skulle önska att regeringen via EU-domstolen drog en lans för fackliga rättigheter och att man prövade det svenska presstödet. Miljöpartisten Isabella Lövin menar att Sverige borde kontrollera lagligheten i det omstridda fiskeriavtalet mellan EU och Marocko som berör det ockuperade Västsahara.

    – Det strider mot internationell rätt och bör därför ogiltigförklaras. Eftersom Sverige sedan länge röstar emot avtalet är vi ett lämpligt land att driva talan, säger hon.

    Hennes partikollega Carl Schlyter lyfter andra frågor:

    – Det har funnits ett antal kemikalier som Sverige velat förbjuda eller redan hade förbjudit. Där borde vi ha stått på oss och ifrågasatt EU:s tillstånd till sådant som kvicksilver, hormonstörande bekämpningsmedel och ftalater.

    Socialdemokraten Åsa Westlund är inne på samma linje när hon tar upp frågan om deka-BDE, ett bromerat flamskyddsmedel i möbelklädsel och andra textilier:

    – Jag tror att Sverige - helt i onödan - gav upp totalförbudet vi haft mot deka-BDE. Detta är ett exempel på när Sverige borde ha tagit strid.

    Även i de egna alliansleden höjs röster för att regeringen skulle kunna vara mer målmedveten. Folkpartisten Olle Schmidt och hans partikolleger Marit Paulsen och Cecilia Wikström tar upp patientrörlighetsdirektivet och det mödravårdsdirektiv som nu diskuteras. Här skulle en ogiltighetstalan kunna bli ”ett viktigt instrument”.

    – Båda rör sociala frågor som är väldigt nationella. Mödravårdsdirektivet är ju en lång diskussion i EU som kan påverka den svenska föräldraledigheten. När det gäller patientrörligheten råder osäkerhet kring regelverket, påpekar Olle Schmidt.

    Professor Carl Fredrik Bergström anser att Sverige bör lära av andra EU-länder.

    – Strategin handlar om att försöka påverka EU med juridiska medel och inte enbart politiska. Men juridik används inte på det sättet här.

    Konsekvensen blir emellertid att Sverige går miste om viktiga möjligheter till inflytande, understryker Carl Fredrik Bergström.

    – En sådan här rättsprocess är ett viktigt verktyg bland flera i en maktkamp. Det är alldeles uppenbart att det är en av de saker som Sverige måste bli bra på.

    Olle Schmidt instämmer i den analysen. Men han anar fler skäl till regeringens passivitet än bara ovana.

    – Det kan också vara så att den nuvarande regeringen ville visa sig betydligt mer EU-vänlig än den förra, även om detta nu är det mindre tydligt.

    Gunnar Hökmark, gruppledare för Moderaterna i EU-parlamentet, är däremot tveksam till att driva frågor den juridiska vägen.

    – Det är tveksamt om man skulle vinna annat än politiska poänger genom att öka frekvensen av ogiltighetsprocesser - om ens det. Snarare riskerar det nog att leda till minskat inflytande om man underkänner överenskommelser varje gång man har förlorat.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X