Annons

”Alliansreform gav fler jobb än hittills känt”

Sven-Olov Daunfeldt och Caspian Rehbinder.
Sven-Olov Daunfeldt och Caspian Rehbinder. Foto: Pressbilder

Sysselsättningseffekten av de sänkta arbetsgivaravgifterna har underskattats kraftigt tidigare. Detta måste nu vägleda politiken, skriver professor Sven-Olov Daunfeldt och Caspian Rehbinder, Timbro.

Under strecket
Publicerad

När ett pris på en marknad går ner kommer den efterfrågade kvantiteten att öka. Arbetsmarknaden är just en marknad, så lägre kostnad för arbetsgivare att anställa kommer att vara avgörande för den totala sysselsättningen. Politiker har inte möjlighet att sätta lönerna eftersom de bestäms av arbetsmarknadens parter – däremot kan politiker justera arbetsgivaravgifterna. Det påverkar företagens arbetskraftskostnader och borde därmed också stärka efterfrågan på arbetskraft.

År 2007 sänkte alliansregeringen arbetsgivaravgifterna för unga med mer än en tredjedel – från 32 till 21 procent. Syftet var att sänka ungdomsarbetslösheten genom att minska kostnaderna för att anställa unga. En utvärdering av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visade 2013 att mellan 6 000 och 10 000 nya arbeten hade skapats som en effekt av reformen och att statens intäktsbortfall låg i spannet 1–1,6 miljoner kronor per jobb. Senare studier har dock uppmärksammat att IFAU underskattat sysselsättningseffekten av de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga och överskattat intäktsbortfallet för staten. I en artikel från 2019 i den framstående tidskriften American Economic Review visar Emmanuel Saez med flera att sysselsättningen för unga ökade med 2–3 procentenheter och att företag som har många unga anställda både anställde fler och höjde lönerna för såväl ungdomar som äldre.

Annons
Annons
Annons