Annons
X
Annons
X

Alliansen förlorar sin vänner

KOLUMN | KOMMANDOPOLITIK

Det är inte bara FRA-lagens utformning som upprör, utan även den totala arrogans som Alliansens partiledningar har uppvisat. Medborgarna har behandlats som barnrumpor. Kritiska partister har dessutom fått smaka på riset.

Regeringen har misslyckats med att ge FRA-lagstiftningen legitimitet, men däremot har Alliansen lyckats med konststycket att alienera i stort sett alla sina allierade. Budskapet har gått fram: Politikens innehåll är en intern angelägenhet för regeringen, beslutet är fattat. Medborgare göre sig icke besvär. Alliansen behöver inga vänner.

Vem vill engagera sig i en sådan kommandopolitik? Möjligen de som har lärt sig att tåla fulspelet från barnsben i de politiska ungdomsförbunden.
**
Ingen kan ha några** förväntningar på att socialdemokraterna ska öppna upp för självständiga riksdagsledamöter eller riktiga personval (se bara hur de obstruerar i grundlagsutredningen), men allians- partierna har länge talat om vikten av att enskilda politiker har ett tydligt mandat. De hyser också flera namnkunniga riksdagsledamöter som fått många kryss. Men FRA-debaclet har avslöjat att incita- mentet att lyda partiledningen är betydligt starkare än något annat. Nu får riksdagsledamöter rösta emot både sin övertygelse och den uttalade politiska plattform som de gick till val på. Det är ett hån både mot dem och deras väljare, som ofta betraktar sin ledamot och inte deras partier som sin egentliga före- trädare.

Annons
X

Inte minst Fredrick Federley hade en hel kader unga supportrar som nu har tappat geisten fullständigt. Men besvikelsen är minst lika stor gentemot riksdagsledamöter som Henrik von Sydow, Anna Kinberg Batra, Fredrik Malm, Lars Lindblad och Gustav Blix som skaffat sig en välavlönad politisk karriär genom ungdomsförbund och profilering som liberala individualister. De har inte försökt att på allvar offentligt argumentera för sitt ställningstagande angående FRA-lagen när beslutet närmade sig. Deras tysta svek svider nästan mer än själva lagstiftningen.
**
Det är därför följdriktigt** att många vänner till Alliansen nu desillusionerat ger upp sitt politiska engagemang. Till och med Muf:s ordförande har deklarerat att han lämnar moderaterna om inte partiet ändrar sig.

Inte minst unga har dragit slutsatsen att det är bättre att blogga om sitt hjärtas mening än att stånga sin panna blodig mot partitoppen. Då riskerar man inte att bli hudflängd av statsministern inför hela sin riksdagsgrupp, eller att gråtfärdig staka sig i riks- dagens talarstol för att man inte förmår följa sin inre kompass i skarpt läge.

Kvarsittning och bakläxa! De ledamöter som röstade för FRA-lagen borde antingen använda sitt långa sommarlov till att förklara varför lagen är bra, eller öppet erkänna att de blev inpiskade i regerings- fähighetens namn och arbeta för lagens avskaffande. För varför ska vi annars ha hela 349 ledamöter om de som bildar regeringsunderlag bara förväntas leverera rätt tryck på voteringsknappen? Och varför ska en regering inte kunna lyssna på en massiv och saklig kritik, och ompröva något som gått helt snett utan att tro att den förlorar ansiktet?
**
Regeringschefen har redan** förlorat det mesta och de flesta i denna affär.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X