Alla tycks strunta i FN:s standardregler

Under strecket
Publicerad
Annons

Minns ni den svindlande lycka man kände, när man äntligen behärskade sin cykel? En salig berusning! Min vän G hade för första gången på länge varit ute och njutit av den här obeskrivliga friheten: en sjukgymnast hade låtit henne få pröva på en trehjulig elmoped under en vistelse på Sommarsol i Vejby-strand.
Hon fick smaka på det härliga oberoendet där. Och hon blev överlycklig när hon fick veta att hon skulle få en till låns hemma också. Tänk att få slippa de tröttande promenaderna ibland eller väntan på färdtjänsten - så skönt!
Nu har det gått ett år och sin moped har hon inte alls fått någon glädje av, inte en endaste gång. Den står på en vårdcentral, för långt bort för promenader.
Sverige har varit med om att ta fram regler för att förbättra tillvaron för människor med funktionshinder, regler som sanktionerats av FN. Det är mycket vackert formulerade fraser om jämlikhet och delaktighet.
Vad hände då min vän G? Jo, när hon kom hem fick hon besked av sin värd att mopedgarage inte kunde komma ifråga.
En elmoped tål inte väder och vind, och batteriet måste kunna laddas. Ett mopedgarage torde inte vara alltför skrymmande, men värden har tidigare visat ovilja, till exempel i åratal vägrat att låta reparera en hiss direkt upp till balkongen.

Kommunen då? Den bistår väl G? Nej då, de ansvariga där håller med värden - de tycker att hon bör flytta men säger inte vart. Till saken hör att hon bor mycket centralt och att inget lika bra finns i närheten.
Då vänder hon sig till DHR, som förklarar sig inget kunna göra och vidare avråder G från att vända sig till en jurist. Tala om uppgivenhet från DHR:s sida. När G först kom hit var hon högst åtråvärd för kommunen: hennes svårt handikappade sambo fick tack vare henne bo kvar hemma - annars hade han fått ett liv på en institution, helt mot hans önskan och mycket dyrare för samhället. Då var kommunen så tacksam!
Hon var en samhällsnyttig medborgare helt gratis - trots sitt eget handikapp. Nu tycks man strunta i henne, och DHR där hon varit trogen medlem i många
år är hjälplöst. Vart vänder man sig då? Vem är tvungen att följa FN:s standardregler i vårt land?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons