Annons

Carl Johan Gardell:Alla massakrer är inte folkmord

Tankeoredan i Kristian Gerners och Klas-Göran Karlssons nya bok ”Folkmordens historia” belyser hur trubbigt begreppet är. Rwanda och Darfur vore värda större uppmärksamhet, och att klassa de sovjetiska utrensningarna som folkmord är kontroversiellt.

Under strecket
Publicerad

**Krigen mellan romarriket **och det karthagiska Medelhavsimperiet pågick i drygt ett århundrade, från 264 till 146 f Kr. Slutet på den långvariga konflikten inträffade när en romersk armé, under ledning av fältherren Scipio Aemilianus, intog själva Karthago. Staden revs ner till grunden. Ruinresterna plöjdes ner för att utplåna alla spår som kunde påminna eftervärlden om det expanderande romerska rikets farligaste konkurrent. Befolkningen massakrerades. De överlevande fraktades bort för att säljas på slavmarknader.

Folkmord? Enligt vissa historiker har folkmord inträffat i alla tider. Ett skräckexempel som ofta anförs är den spanska kolonisationen av Amerika som reducerade den indianska ursprungsbefolkningen från uppskattningsvis 100 miljoner människor till färre än 10 miljoner på 150 år. Enligt andra forskare, som den uppmärksammade polsk-engelske sociologen Zygmunt Bauman, är folkmord ett sentida fenomen som hänger samman med den västerländska moderniteten. Först när den moderna sociala ingenjörskonsten förenas med avancerad teknologi och en effektiv byråkrati – och dessutom begåvas med legitimitet av det samtida vetenskapssamhället – blir den nazistiska förintelsestrategin mot judarna och hela den judiska kulturen möjlig. Rasistiska föreställningar och teorier om människoavel – som huvudsakligen hämtats från husdjurs- och växtförädlingsvetenskaperna – har varit den västerländska modernitetens baksida.

Annons
Annons
Annons