Magnus Eriksson:Alla har sin egen John Coltrane

Tenorsaxofonisten John Coltrane studerade religion och filosofi och tog intryck av den europeiska konstmusiken. I en ny bok analyserar Ben Ratliff hur hans sound förändrade jazzen.

Under strecket
Publicerad

John Coltrane.

Foto: IBL
Annons

Bilden av den moderna jazzen på 1960-talet har främst bestämts av två grupper. Det var Miles Davis kvintett med Wayne Shorter på tenorsax, pianisten Herbie Hancock, basisten Ron Carter och den unge trummisen Tony Williams. Och det var John Coltranes kvartett med pianisten McCoy Tyner och Elvin Jones och Jimmy Garrison i rytmsektionen. 60-talets jazz präglades av brytningarna mellan den modernism som utvecklats i kölvattnet av bebopen (jazzens första självständighetsförklaring) och den fria jazzen, eller avantgardet.

De båda grupper som mer än andra formade bilden av 60-talets jazz intog olika positioner i motsättningen mellan modernismen och den fria jazzen. Miles Davis var en svuren fiende till de unga bildstormarna. Han hotade Ornette Coleman med stryk, och han körde ner Archie Shepp från scenen under ett nattligt jam. Men kvintetten spelade Wayne Shorters kompositioner, som gav utrymme för ett friare improvisationsflöde än bebopens fasta ackordföljder hade gjort.

Annons
Annons
Annons