Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Inger Enkvist: Alice Munro hade inte klarat normen

Ledare kolumnister
[object Object]
Alice Munro. Foto: Atlas

Litteraturvetaren vid Stockholms universitet Johan Lundberg har nyligen gett ut ”Det sista museet. En reflektion om identitetspolitik, kultur & integration” (Timbro 2016), en studie av Miljöpartiets kulturpolitik och speciellt av hur Kulturdepartementet sköts. Han noterar att partiets politik inte bara handlar om att slå ihop muséer utan också om att vid tilldelning av statens tjänster och bidrag uppmärksamma etnicitet, kön och sexuell läggning. Etnisk mångfald och könsmaktsperspektiv ska vara vägledande.

Kultursektorn ses som en del av den sociala ingenjörskonsten, som ett verktyg för regeringen att omforma samhället. Svensk socialdemokrati, som för hundra år sedan i polemik mot kommunisterna avvisade en kultursyn baserad på grupptillhörighet, bidrar nu till att lansera det synsättet från sin regeringsställning, konstaterar Lundberg.

Den här diskussionen handlar om huruvida kultur – vare sig det rör sig om bildkonst, litteratur eller muséer – ska tillmätas ett egenvärde eller underordnas en förmodad politisk nytta. Kulturdepartementet inriktar sig på nyttan sedd som att uppmuntra kulturproducenter och kulturkonsumenter med ”mångfaldsbakgrund”. Det är inte den konstnärliga och intellektuella kvaliteten som är ledstjärna.

Annons
X

En som förmodligen inte skulle få svenskt kulturbidrag är 2013 års nobelpristagare i litteratur, kanadensiskan Alice Munro. Hon tillhör själv inte någon minoritetsgrupp i sitt land, och i hennes verk handlar de beskrivna personerna som individer och inte som medlemmar i en grupp med en viss ideologi. I hennes värld är människor olika samtidigt som de har mycket gemensamt.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I novellsamlingen ”Brinnande livet” (Atlas) från 2012 beskrivs en person som är opererad för harmynthet och som väljer att leva tillbakadraget men ändå hamnar i komplicerade situationer. Historien handlar förstås inte om harmynthet utan om att uppleva sig som annorlunda. Här finns också en historia om en soldat som återvänder från kriget och stiger av tåget före sin slutstation. Den före detta soldaten tar en rad oväntade beslut och inte förrän på slutet får vi en ledtråd till orsaken. Han vågar inte träffa den flicka han tyckte om och umgicks med före kriget, därför att han är rädd att inte fungera sexuellt tillsammans med henne.

    Eftersom personernas handlande ofta är oväntat, påminns vi om att vi aldrig kan vara säkra på hur en viss person kommer att agera, eftersom vi inte vet allt om andra människor. Ibland vet personerna själva inte i förväg hur de kommer att reagera. I Munros språkligt och psykologiskt finstämda texter tar personer sina egna beslut av skäl som de inte nödvändigtvis meddelar omvärlden, och tal om ”könsmaktsordning” framstår som inadekvat i sammanhanget.

    För litteraturintresserade vore det en förlust att inte ha tillgång till Munros texter, medan det inte vore någon förlust att avstå från Kulturdepartementets insatser.

    Annons

    Alice Munro.

    Foto: Atlas Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X