Annons

Dream on Alice Boman berör med brutal enkelhet

Alice Boman.
Alice Boman. Foto: Johan Olofsson

Med en modern och stilig produktion gläntar Alice Boman på dörren till en intim värld där årstiderna har ersatts av kronisk melankoli.

Under strecket
Publicerad

Något av det allra sista den mytomspunna brittiska producenten Joe Meek – Norra Londons lågbudgetsvar på Phil Spector – hann göra innan han tog sitt eget liv vintern 1967 var att producera en av decenniets allra sorgligaste ballader, The Cryin’ Shames version av Burt Bacharachs ”Please stay”, ursprungligen inspelad av The Drifters.

Meeks karakteristiskt karga produktion – ett resultat av usel ekonomi och en hobbyastronomisk fascination för hur rymdens vakuum skulle kunna låta – fångar en sällan överträffad ensamhet, en nästan skrämmande ödslighet. Texten är desperat vädjande men musiken redan uppgivet övertygad om sin egen chanslöshet och omedelbara undergång.

Annons
Annons
Annons