Annons

Alice – rebell på tröskeln till vuxenlivet

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.
”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet. Foto: British Library

En rebell som ifrågasätter överheten, eller ett fantasifullt barn som skräms av vuxenvärlden. I vår är klassikern ”Alice i Underlandet” aktuell på fyra scener. SvD möter två regissörer som inte väjer för sagans dunkla sidor.

Publicerad

Så här går den klassiska historien: under en roddtur längs Themsen ombads den unge Lewis Carroll, eller Charles Lutwidge Dodgson som han egentligen hette, berätta en saga. Berättelsen om en flicka som faller ned i ett kaninhål och plötsligt befinner sig i Underlandet skrevs ned kort därefter, och har sedan dess varit en ständigt aktuell klassiker i den västerländska barnbokslitteraturen.

Även om ”Alice i Underlandet” framför allt är känd för sitt excentriska persongalleri – den märklige hattmakaren, Cheshirekatten med sitt skälmska leende, kaninen som klädd i väst stirrar på sitt fickur – är frågan om inte Alice själv är Carrolls mest gåtfulla figur; ”vår nations främsta hjältinna”, som poeten Robert Graves har kallat henne i en ofta citerad dikt.

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.

Foto: British Library Bild 1 av 5

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.

Foto: British Library Bild 2 av 5

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.

Foto: British Library Bild 3 av 5

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.

Foto: British Library Bild 4 av 5

”Alice i Underlandet”, Lewis Carrolls egen teckning ur originalmanuskriptet.

Foto: British Library Bild 5 av 5
Annons
Annons
Annons