Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Jesper Florbrant
Perfect Guide

Alexander Klingspor: ”Vi bär alla på mörka sidor”

Efter utställningar världen runt har Alexander Klingspor etablerat sig som vår kanske hetaste internationella konstexport. För SPG berättar han om berusade modeller, fiskar som vägrar dö och att arbeta med exhibitionister.

Konstakademien, Stockholm. Alexander Klingspor sitter i sin ateljé med en dödskalle i handen. Han vänder och vrider på det manliga kraniet: stryker handen längs kindbenen, drar fingrarna över framloben.

Annons
X

– Du har väldig nytta av att kunna anatomi som målare, säger han. Att veta vilka muskler som sitter på vilka delar av kraniet. Det gör det mycket lättare att gestalta en figur. Det är som att sätta kläder på kroppen: de faller efter hur skelettet är format. Det är samma sak med muskler och kött och hur de sitter utefter skelettet.

Ett enkelt rum. Penslar och borstar, färgtuber och linoljor. Tavelramar lutade mot väggen. Lakan kastade över möbler. På stafflit: en oljemålning så ny att färgen fortfarande inte torkat. Föreställande en ensam man som möter det stora havet är tavlan en del i den serie konstverk som nu ställs ut på Prins Eugens Waldemarsudde.

– Jag petade lite på den i dag faktiskt, målade på fiskens glans, säger Alexander Klingspor. Jag vet inte om jag någonsin slutför en målning, men till slut är man tvingad att släppa ifrån sig den.

Utställningen Resenär innehåller 70 målningar och är den svenska konstnärens hittills största soloutställning. En samling tavlor som – i sitt spektra från burleska nattklubbar till vindpinade stränder – skildrar ensamheten i det mänskliga tillståndet. En studie i det avstånd som ständigt finns mellan oss själva och omgivningen.

– För mig har målandet många gånger varit en längtan efter att bryta en ensamhet och isolering. Karaktärerna som blickar över havet är en metafor för mitt eget försök att bryta över känslomässiga och psykologiska barriärer. Längtan att komma över de stora avstånden.

Du talar om "Ensamhet, sociala och emotionella avstånd"– hur speglar det din tillvaro?
När jag målar tillbringar jag mycket tid med mig själv och mina egna tankar. Det är både en fördel och en nackdel. Att måla är någon form av existentiellt sökande och ett ifrågasättande av mig själv och min tid. Det blir en form av självrannsakan hela tiden.

Jesper Florbrant
Jesper Florbrant

Med tidigare utställningar på Christie’s Stockholm, Miami Art Fair, och Richard Demato Gallery i New York tillhör Alexander Klingspor Sveriges främsta figurativa målare. Han representeras av RJD Gallery i New York och konstverken går för upp till 600 000 kronor. De dekadenta nattklubbsskildringarna – uppdukade långbord, nakna kroppar och grinande grosshandlare – har blivit ett signum. Arbetsmetoden är säregen.

– Det händer att jag hyr en burleskteater och tar in 15-20 personer som jag fotar i sex timmar. Jag blir som en regissör. Jag vill inte fejka: ska jag ha en basist tar jag in en riktig basist, jag serverar ofta riktigt vin och ibland behöver jag få sällskapet att kröka till för att det ska bli bra stämning. Det har hänt att det har blivit fest och spårat efter fotograferingarna.

Han minns när han åkte till Chinatown för att köpa lax till ett konstprojekt.

– Det blev en språkförbistring, så de halade upp en enorm gråfisk ur ett akvarium och klubbade den i huvudet. Den rensades och lades i en plastsäck. När jag cyklade hem fick den en massa dödsryckningar i påsen.

Vad hände?
– Väl hemma lade jag fisken i kylskåpet, tog ut den fem timmar senare och lade den i diskhon. Då sade min rumskompis ’Den rörde på sig’. ’Okej, whatever’, sade jag, den hade varit död i fem timmar och har inga inälvor. Då började fanskapet simma i diskhon. Det måste ha varit någon sötvattenfisk med långa dödsreflexer.

Jesper Florbrant
Jesper Florbrant

På stafflit bakom honom står en illustration av en naken kvinna utsträckt på en divan. Att måla nakenmodeller har blivit rutin.

– Det är extremt osexigt när någon blir objektifierad ur en anatomisk, vetenskaplig vinkel. Jag studerar hur hud och muskler interagerar med varandra, vad som händer med kroppen i just den här posen. Modellerna är arbetsinstrument.

Det blir aldrig obekvämt?
Ibland är det väldigt formellt och ibland informellt. I det här fallet är det en vän i New York som jag lärt känna genom vårt arbete ihop. Jag brukar jobba med exhibitionister som är vana vid att vara nakna. Då blir det inte obalansen som kan uppstå om någon är avklädd och någon påklädd.

Alexander Klingspor har sin egen teori kring varför konstverk som väcker motstridiga känslor har sådan resonans hos människor.

– Vi bär på alla sidor, säger han. Vi har en benägenhet att bara vilja associeras med en sida, oftast den positiva, negativa känslor som ilska och avundsjuka är något externt. Vi har alltid pekat på djävulens verk när vi beter oss illa. Sanningen är att vi har allt detta i oss. Från farlig ilska till nästan änglalika sidor som barmhärtighet. Jag tror att konstverk som speglar mörkare sidor lockar eftersom vi någonstans känner igen oss. Vi vet att vi har det i oss.

Alexander Klingspor är uppväxt i Danderyd. Redan som barn blev målandet ett sätt att skapa en egen värld.

– Det har varit en tillflyktsort, en plats där jag styr och ställer som jag vill. Särskilt i yngre år när jag hade ett behov av att skapa min egen tillvaro.

Efter gymnasiet arbetade Alexander Klingspor som assistent åt illustratören Michael Boston följt av ett år hos konstnären Mark English i Kansas City. Han debuterade som konstnär 1999 och flyttade till New York 2008. I dag bor han i East Village och delar tiden mellan målarstudion på Manhattan och ateljén i Stockholm.

– Jag är gift med måleriet, det är både kärleksfullt och stretigt. Många gånger vill jag inte ställa mig och måla, men jag måste eftersom jag har konstverk som jag ska färdigställa. Vid andra tillfällen längtar jag till målandet eftersom jag har gjort det så länge att jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det. Jag skulle antagligen falla ihop.

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen