Ales stenar – Nordens Stonehenge

Som en hyllning till allemansrätten och människans respekt för forntid står ”skeppssättningen” Ales stenar och tronar ovanför Kåseberga på Österlen. Vad syftet var med resningen av stenarna är höljt i dunkel, men teorierna är många.

Under strecket
Publicerad
Stor och mäktig ter sig skeppssättningen från havet. Från land är den närmast osynlig.

Stor och mäktig ter sig skeppssättningen från havet. Från land är den närmast osynlig.

Annons

En av Nordeuropas mest storslagna fornlämningar är Ales stenar. Skönheten och mystiken möts just där skandinaviska halvöns sydspets har sin högsta utkiksplats över havet.
Jämfört med Stonehenge är Ales Stenar mer oberört av turistinvasioner. Ale-stenarna står i en kohage som slutar i stup emot havet och omgärdas – trots tidigare försök – varken av inträdesspärrar eller entréavgifter. En skeppssättning från folkvandringstid har den kallats. Vad det handlar om är 59 stenblock som tillsammans tar formen av ett 67 meter långt skepp. Varje sten är högre än en normallång man. De riktigt stora stävstenarna hämtades troligen tre mil bort ifrån Simrishamnstrakten.

Det som gör Ales Stenar unikt är att skeppssättningen är intakt. Det har funnits större skeppssättningar i Skandinavien men de har antingen utsatts för åverkan eller rivits för att användas som lokalt byggmaterial. Ales stenar står kvar, som en hyllning till allemansrätt och människans respekt för forntid. Närhelst på dygnet kan man gå fram och röra eller smeka dem, om man nu känner för det. Populär picknickplats är det också – säkert en grillplats ända sedan järnåldern.
I dag vallfärdar också nya tiders hedningar till Ales stenar – vissa föreställer sig magiska energifält och syns vandra med slagrutor, andra ser ett samspel mellan solsystem och stenar. Ett fåtal kallar sig till och med för druider eller wiccahäxor.
Lundaarkeologen Lars Larsson betonar Ales stenars mångsidighet, som symbol över järnålderssamhället till en plats för samling, kult och begravning.
Formen står för livets skepp som ska föra människan över till Valhall men Ales stenar kan även ha fungerat som en forntida fyr, eftersom havet längs Österlenkusten var en farlig sträcka med starka strömmar och rev. Ales Stenar med tända eldar måste från havet ha tett sig som en hisnande hägring.
Stenarnas utplacering hade kanske också andra betydelser. Kontakterna mellan nordbor och slaver på ömse sidor av Östersjön var under förhistorisk tid täta, bland annat förekom flitigt utbyte av äktenskapspartner berättar Lars Larsson. I det perspektivet kan Ale stenar ha varit ett mäktigt monument över ett framväxande maktcentrum med södra Östersjön som innanhav.
Det har gått 1 500 år sedan stenarna restes strax före vikingatid men denna forntid var till skillnad från vikingatiden stum; inga runor eller ristningar skvallrar om varför människor skapade dagens stora sevärdhet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons