Annons
Recension

Krapps sista band/Akt utan ordÅlderns våndor i trolsk inramning

BECKETT. Ingvar Hirdwall är som gjord för att spela åldringen Krapp. Han gestaltar med skräck omvandlad till ilska hur vi alla är främlingar inför oss själva.

Under strecket
Publicerad

Michael Jonsson och Ingvar Hirdwall i Akt utan ord. Premiär 16 mars på Lilla scenen.

Foto: PETRA HELLBERG

Ingva Hirdvall i Krapps sista band”.

Michael Jonsson i ”Akt utan ord”.

Ett liv är inte bara ett utan består av miljoner ögonblick. Jaget är heller aldrig ett utan oändligt många. Vi är alltid främlingar för dem vi varit och dem vi kommer att bli – ungefär så går det att sammanfatta ett tema Samuel Beckett ständigt varierar.

Samuel Beckett skrev ”Krapps sista band” 1957 – några år efter att ”I väntan på Godot” slagit världen med häpnad. Här kom ett författarskap som sammanfattat mentaliteten efter världskriget och alla dess miljoner döda: en kaotisk, fattig värld – uppenbarligen utan Gud. Pjäser med en helt ny form, en språkligt reducerad blandning av clowneri och filosofi – och med en pregnant, exakt och mycket poetisk språklighet.

Annons
Annons
Annons